Vikingatidens vagga
Kategori: Historia, Litteratur
Författare: Kristina Ekero Eriksson
Ekeron fördjupar sig ytterligare i Vendeltid, den period i Norden som föregick Vikingatiden. Som dessutom är betydligt intressantare ur ett historiskt perspektiv. Vikingarna var opportunister som har mer gemensamt med dagens gängvåld än med ett civiliserat samhälle som styrs av lagar och regler som i bästa fall ska ge alla lika rätt. Vilket är lite svårt i den kapitalistiska form demokratin har utformat sig till idag, det medges. Har du pengar eller makt bedöms du efter en annan måttstock. Men måttet på svensk demokrati kan också mätas i hur många gånger Pauldan får bränna koranen eller hur många överklaganden en vindkraftsutbyggnad går igenom. Demokratin är ett långsamt och ibland trubbigt verktyg men är ändå att föredra. Vendeltid var inte det minsta demokratisk. Då styrde stormän och småkungar och svärdet var ett väl så gott övertalningsmedel. Precis som över allt i dåtidens Europa.
Författaren baserar ofta sitt berättande runt den ekonomi som gällde vid den här tiden. Norden var stora exportörer av järn, pälsverk och bärnsten, bland annat. Nätverket var stort och sträckte sig över hela kontinenten. Arkeologiska fynd visar det tydligt. Det beskrivs på ett ytterst pedagogiskt sätt, lätt prosa fjärran från de torra akademiska språk rönen först framförts på. Är man bara hälften så intresserad som undertecknad är det här en oskattbar överblick. Men, precis som i hennes förra bok ”Gamla Uppsala” håller den sig på ytan för någon som läst de där torra uppsatserna. I min värld tillförs inget nytt. Det är en populärvetenskaplig text som syftar till att nå även den vagt intresserad. Den placerar Norden i en europeisk kontext. Precis som i tidigare påvisar Ekero att vi inte var ett avlägset hörn, en barbarisk avkrok. Vi var högst delaktiga.
Även Norrland får utrymme. Högomsmannens välde, de förmodade stormännen i Holm efter Ångermanälven, tillsammans med Gene. De två senare beskrivs som att de tillhör samma intresseområde och hade stort utbyte av varandra. Den hälsingska ekonomiskt välmående bygden runt Hudiksvall med de strategiska fornborgarna. Mjälleborg som mellanlagring. De är alla vad som kan betecknas som små kungariken eller stormannavälden. Jag önskar att någon med Ekeros talang kunde skriva en liknande sammanfattning om bara de mellannorrländska bygderna, deras ekonomi och förhållande till Sveaväldet.
Intressant är också beskrivningen av anläggandet av en handelsstation på Ladogans södra strand. Troligtvis anlagd av svear då varor från Norrland börjat tryta. Skinnhandeln ska ha gått hårt åt viltbeståndet. Redan då hade vi inget förstånd vad gäller att exploatera en inkomstkälla tills den sinat utan att tänka på framtida generationer.
Eftersom framväxer ett Norden som var rikt, religiöst homogent. Etablerade kontakter med hela Östersjön sen urminnes tider. Ätter som gifter in sig med varandra, nätverk som förstärks, handel som utvecklas. Minns att Olof Skötkonungs dotter ligger begravd i Sofiakatedralen i Kiev. Det är det perspektivet man måste ha. Norden har aldrig varit isolerat. Vikingatiden är slutpunkten för något som varat i minst 1000 - 2000 år. Ekeros bok beskriver det på ett ypperligt sätt.
