Ask och Emblas barn
Kategori: Historia, Litteratur
Författare: Neil Price
Detta är författaren/forskaren som Fredrik Ousbäck ondgör sig över. Osäker på om den här boken är del i det projekt Prica håller i (Vikingafenomenet). Den ska först ha getts ut på engelska.
Det är en diger bok och jag tvekade om jag skulle läsa den. Den bör i så fall ha något ytterligare att komma med. Något jag inte redan läst eller någon fördjupning jag inte kände till. Undertecknad är ingalunda någon specialist men har läst en hel del inom genren och de flesta isländska sagor. Från just det senare ger han en aha-upplevelse. Det polygama äktenskapet som flera av stormännen åtnjuter. Urkunderna är utländska annaler och de isländska sagorna. Det har jag helt missat. Att det förekommer många kvinnor i dessa mäns liv är ingen nyhet, men det är frillor, slavinnor. Att man utan bekymmer uppvaktar en annan mans fru är inte ovanligt. Även kvinnorna har en viss frihet, både vad gäller val av partner eller beslut att skilja sig. Men oftast är det naturligtvis resonemangsäktenskap, sammanförandet av ätter och ägor, fördelning av makt. Att mannen oftast är äldre vilket lika ofta leder till arv för kvinnan. Men att kvinnor har samma rättigheter som en man är en överdriven myt. Det var ett ättesamhälle, samma typ av klansamhälle vi i dag ser i flera utvecklingsländer eller i svenska förorter. Det som leder till hedersrelaterat våld.
Våld är något som rikligt förekommer i det samhälle som växer fram efter folkvandringstid. Price beskriver också den fimbulvinter som uppstod i det tidiga 500-talet. Preciserar vilka vulkaners utbrott som gjorde att ”solen försvann”. Han beräknar att hälften av Skandinaviens befolkning gick under av svält. Det är ett skifte i tro. Han tar däremot inte upp keltisk religions inverkan på i huvudsak södra Skandinavien. Gundestrupskitteln (romersk järnålder) är ett lysande exempel på detta. Ett praktverk dekorerad med keltiska gudar. Hur nära de keltiska och germanska religionerna stod varandra under bons- och järnålder är svårt att veta trots detta ovedersägliga bevis. Men det är tydligt att ett skifte sker efter 500-talet till större förmån för gudar av en annan karaktär som hyllar manlighet, krigarideal. Den typen har säkert funnits tidigare, men kanske inte med lika framskjuten roll. Vill man fördjupa sig i keltisk och germansk religion kan man läsa Marianne Görman. Hon vet vad hon pratar om. Price förbigår kopplingen med tystnad, men det är säkert en komplex fråga ur forskningsperspektiv.
Price riktning är att vi ska lära känna människorna bakom vikingen. Det lyckas han mycket bra med. Det är kapitel om hur de nordiska folken betraktade sin omgivning. Verkligheten var fylld av väsen i skogarna och vattnen. Vad som senare blev vättar och gårdstomtar. Kapitel om de skilda gravsättningarna, det var ett komplext äventyr att gravsätta någon och författaren framför tesen att det måste ha funnits specialister inom området. Begravningsentreprenörer. Det är hur man bygger ett bål för att allt ska brinna upp, hur benen hanterades efter kremering, var askan tog vägen, den tror han kunde spridas till flera områden. Det blir kort sagt en inblick i vardagslivet för de nordiska folken. Det är naturligtvis spekulationer och teser, men väldigt väl underbyggda. Det är också en privilegierad elits vardag. Den befolkning som befann sig längst ner i samhället, slavar, tjänstehjon mindre bemedlade fria bönder, dem vet varken Price eller någon annan särskilt mycket om. Det samhälle de levde i delades med de styrande och accepterades förmodligen som en realitet. Det ser egentligen inte annorlunda ut i dag. Till och med användande av våld och ekonomisk utpressning som ett verktyg för att driva igenom sin politik eller agenda är samma då som nu.
Källorna är utländska samtida skrifter, runstenar som sammantagna kan ge en hel del information. Arkeologiska utgrävningar vars fynd eftersom ger information som kan stjälpa eller förstärka teorier. Fyndet av krigaren på Birka som med senare genteknik visade sig vara en kvinna är bara ett exempel. Det senaste jag hörde var att hon eventuellt ska ha östligt ursprung, stäpperna i södra Ryssland. Isländska sagor, som redan nämnts, ger ytterligare inblick trots att de skrevs ner långt efter periodens slut. Seder och bruk kan vara så gamla som bronsålder men definitivt likvärdiga från 400–500-talet och framåt. Vad vi i daglig tal benämner vikingatid har gränser som utvidgas hela tiden. 500-talet fram till 1200-talet tror jag man ska se som en sammanhängande kulturell period som har sitt ursprung i järnålder och senare bronsålder. Nordbor handlade brons och tenn i England men även så långt ner som Spanien. Den handel som vi ser under vikingatid har anor från bronsålder.
Allt detta sammankopplar Price på ett mycket förtjänstfullt sätt. Man kan inte se vikingatiden som en isolerad era. Den bottnar i en utveckling under flera hundra år, politik och ekonomi. Den kulminerar under vikingatid. Han menar att samtiden inte var främmande för nordborna, det var det exempellösa våld de började använda som förvånade dem. Tidigare var de bundsförvanter och handelspartners. Price menar att salmeskeppen är en mer rättvis indikation på inledning av perioden, snarare än den gängse synen att överfallet i Lindisfarne är dess startskott. Salme är drygt 50 år tidigare. Vraken och fynden finns för tillfället att beskåda på Museum of wrecks i Stockholm.
Så visst ger boken en hel del aha-upplevelser. Det är framför allt de diskussioner han för om kopplingarna till vad vikingarna kallade forntid som är intressanta. Hur religion utvecklas men nordbornas uppfattning av sin verklighet sen urminnes tider består än idag. Islänningars tro på älvor och vättar gör att vägar dras om. Min egen mor, uppvuxen tidigt 1900-tal på en bondgård, ifrågasatte inte vättar eller att hustomten regerade i ladugården. Det var hennes verklighet. Jag ifrågasatte den inte heller.
Den är dessutom väl skriven. Bra språk.
