Max Pesos

På äventyr i verkligheten

Röse

Kategori: Allmänt, Lokal Historia K-fors

Det finns ett antal ”rösen” markerade på fornsöks kartor. Ett något diffust begrepp, även om det blir lite tydligare när man läser beskrivningarna av dem. De åtföljs ofta av att ”beskrivningen inte är kvalitetssäkrad”. Är inte riktigt säker på vad det betyder, i det här sammanhanget. Man blir oftast dirigerad till inventeringsboken, vilken i allmänhet inte lämnar någon mer information. Det kan vara länge sen inventeringen gjordes vilket man förstår när man enligt kartan i princip står precis på lämningen och kan inte se något som kan tolkas som en fornlämning.

 
Jag ser det inte som ett problem. Om landets arkeologer skulle sysselsätta sig med att kvalitetssäkra fornfynd skulle de troligtvis inte ha tid med något annat. Det är ju inte heller så att det ramlar in miljoner till en sådan verksamhet. Man får ta det med ro. Det är inget att uppröras över. Snarare bör man glädjas åt att RA har en service som fornsöks kartor.

När man hittat röset inser man också att det kan vara i princip vad som helst. En grav, husgrund eller helt enkelt en hög med stenar som rösats för att en åker ska bli mer lättodlad. Det kan också bara vara en hög med stenar som forslats dit redan av inlandsisen. En fornborg jag besökte i Hälsingland är ett sådant exempel. Den är markerad som en fornborg, men beskrivningen säger kreatursfålla och avslutar med att fornfyndet ”kvarstår med viss tvekan”. Det ska inte vara lätt vare sig för RA eller amatörer som undertecknad.

Detta är ett röse. Ett antal stenar spridda över en yta. Det kan vara i princip vad som helst. Hade jag sett det på ett högt berg hade jag nog antagit det vara rester av en mur. Men detta kan vara en grav (RA lutar åt det hället, tror jag) eller en husgrund. Jag är inte rätt man att avgöra. Men det belyser problemen en amatör kan stöta på när man söker  fornminnen. Vet man inget passerar man bara.

Jag måste väl tillstå att mitt sökande av fornfynd inte bara har göra med ett intresse för historia. Att vistas i skogen är minst lika viktigt. Jag besökte Mädan i Höga Kusten en solig vårdag. Framför allt var det för en skön promenad i relativt ostörd natur (vilket blir svårare och svårare att hitta). Mer bestämt Brattnäset, en halvö som skjuter ut i Gaviksfjärden. Tvärs över fjärden ligger Bergdalsberget. Jag finner den här trakten fascinerande historiskt sett. Den är dessutom vacker. På och kring näset ligger ett antal rösen. Alltså ett antal fornfynd med tvivelaktig bakgrund. Mycket riktigt var de svåra att hitta, vissa hittade jag inte alls trots både fornsök och naturkartan. Längst ut på näset ligger det ytterligare ett antal rösen, troligtvis gravar, högt upp på berget, antagligen för att synas från sjösidan. Dit ut promenerade jag inte, efter viss tvekan. Oländig terräng, jag hittade inte heller några stigar. Jag börjar bli för gammal för att bana mig väg genom skog och upp för berg de dryga 1,6 km fågelvägen det visade sig vara. Kan dock vara föremål för en senare exkursion.

Höga kusten-leden passerar vid näsets landsida. Jag promenerade en bit av den. Det ligger en grillplats, Månsänget, om man avviker en aning från den. Halvön ingår i Nordingrå naturreservat. 

För 1 600 år sedan, ungefär när många av fornminnena endast var veckogamla, låg kustlinjen lite högre. Via Edsviken vid Allsta tog man sig över till Norafjärden, Vågsfjärden var en väl skyddad havsvik. Sörleviken sträckte sig ända upp till Orsta/Själand (karta skärmdump från SGU).