Max Pesos

Tanum – Näsåker, en sträcka på cirka 60 mil fågelvägen. Jag besökte bägge under sommaren, gemensam nämnare är hällristningar. Jag nämnde tidigare att skillnaden är mängden båtar. Tanum har en otrolig mängd båtar, visar tydligt hur central den var. Både för kult, handel, transport, jakt och fiske. Döm om min förvåning när guiden några veckor senare i Näsåker påpekar mängden båtar i dess hällristningsområde endast överträffas av mängden älgar. Det djur som man får anta var det primära jaktbytet.

Tanums hällristningar ska ha kommit till 1700–500 f.v.t (sammanfaller i princip med bronsåldern). De båtar/kanoter som kan ses påminner om Hjortspringsbåten, ett fynd som i ålder nästan tangerar de sista hällristningarna i Tanum. Men det är nog ingen vild gissning att båttypen funnits under lång tid. Den benämns som stridskanot, men jag kan inte tänka mig att det var dess enda syfte. Under bronsålder importerade skandinaver tenn av engelsmännen. Att man använde en annan hitintills okänd båttyp för dessa resor finner jag osannolikt. Noterbart att ett liknande fynd gjorts i Hampnäs (utanför Ö-vik). Hampnästoften, finns att beskåda på Länsmuseet Härnösand tillsammans med en modell av båten.

De båtar/kanoter man kan se i Näsåker är mer amatörmässigt gjorda, dock i flera fall av samma typ som i Tanum. Trots att det är betydligt tidigare. Men lika ofta är det av typen som bilderna visar. Hällristningarna gjordes 4000–1800 f.v.t, det är alltså stenålder. När de första ristningarna gjordes nådde havet nästa ända fram till dem. Det var alltså längst in i en djup vik med en stor skärgård utanför. Det naturliga färdsättet är båt. Senare gravfynd har visat kontakter tvärs över Bottenviken, de fanns säkert redan vid den här tiden.

Kan vara lite otydligt om de vertikala strecken ska föreställa människor som paddlar. Kanoten är försedd med ett älghuvud och vad ser ut som en eller kanske två bågar. Kan tänka att det är ceremoniellt, men till vilket syfte. Manbarhet, giftermål (figuren akterut ser otvivelaktigt glad ut med sina svängande armar), att stiga genom porten är att bli vuxen, att utvecklas. En teori är att Näsåker var en samlingsplats för kult och handel. Där söner och döttrar giftes bort till andra klaner för att verifiera överenskommelser och bilda blodsband. Med tanke på nutida slow-TV, älgar som korsar Ångermanälven, är det inte osannolikt att kulten hängde ihop med dessa händelser. Festivalen Urkult har väl tagit fasta på kultaspekten.
 

Näsåker

 

Eftersom hällristningarna har kommit till under väldigt lång tid kan bilderna huggits in utan att ha någon inbördes mening, de har bara hamnat bredvid varandra. De har också en väldigt skiftande kvalité. Men båten/kanoten syns tydligt. Med sitt älghuvud i fören och en figur i dess mitt. Man må också ha i åtanke att rödfärgen är ett modernt påfund, förr var det bara ristningar utan någon färg.

Tanum

Bilderna i Tanum är betydligt mer krigiska. Här ser det ut som antagligen ett regelrätt sjöslag eller om det är krigare på väg någonstans. Det ser dessutom ut som att den som sitter näst längst bak har en bronsålderslur att blåsa i. Det vet man väl inte om de användes i krigståg, troligast är att de användes under kult. Då får bilden en annan betydelse. Det kan vara en begravning och de tre i båten nere till vänster kan vara offer, de ser bakbundna ut. Det blir rena spekulationer, vilket visserligen är roligt, men kanske de med mera kunskap än jag ska ägna sig åt.

Tanum

Här ser man en båt i Tanum som har de älgformade huvudena i både för och akter. Om det nu är älghuvud. Man tar för givet att det är det i Näsåker och de här ser likadana ut. I Tanum har forskarna dock menat att de mindre båtarna kan vara slädar. Att jaga säl vid iskanten i både Östersjön, Bottenviken såväl som Skagerack innebar säkert att slädar behövdes som också kunde nyttjas som båtar. Det var säkert ett rätt tufft arbete.

Bronsålder innebar inte att alla började använda brons i stället för stenverktyg eller vapen. Bronset var för få utvalda. Bägge råvarorna (koppar- och tennfyndigheter fanns inte i Sverige, osäker på om det gör det i dag) var tvunget att importeras. I Norrland räknas knappt bronsåldern, vi gick från stenålder till järnålder, utvecklade en egen industri. Järn är Sverige rikt på. För hällristarna i Tanum var nog bronset, om inte i var mans hand, ett välkänt material.

Intresserade av Sveriges forntid kan med fördel se den utmärkta Sagan om Sverige på SVT play.

Soundtrack