Alla älskar dig när du är död
Kategori: Litteratur, Musik
Författare: Neil Strauss
Mycket välrenommerad journalist som här tittar på sina texter ur ett nytt perspektiv. De är uppklippta i små delar och hänger ihop som teman i olika kapitel. Det är främst kända rockartister men det dyker också upp andra kända röster inom den amerikanska populärkulturen.
Det är framförallt imponerade hur han från alla dessa fragment skapar en väl sammansatt textmassa som aldrig blir tråkig. Intervjuoffren har verkligen garden nere och varje nyans i vad de säger kommer fram. Även det kursiva, som bara beskriver om de reser sig upp eller försvinner in i en supermarket för att köpa blöjor, lyfter texten. Trots att det är transkriptioner, fråga-svar. Strauss har en sällsynt förmåga att få kändisarna att öppna sig. Vilket också framgår av intervjuerna. Det är många som prisar honom och Strauss stryker inte de avsnitten. Kan kanske kännas som att det är lite skryt men det är också en förklaring till att han blivit en av de största inom rockjournalistiken. Även hans tillkortakommanden framkommer, som när han intervjuar två dryga giganter, Jimmy Page och Robert Plant, och de upptäcker att större delen av intervjun inte blivit inspelad. Till och med fotnötterna är intressanta.
Men det är i första hand väldigt underhållande. Som när Strokes sångare är så full att en dam vid grannbordet känner sig nödsakad att kommentera det. Eller när Chuck Berry snackar sex eller när Snoop Dogg handlar blöjor. Eller.....ja det finns hur många anekdoter som helst.
Sista stycket handlar om Paul Nelson. En rockskribent som de flesta (i USA) inom genren hyllar men som dog ensam i sin lägenhet. Det är det som Strauss vill lämna oss med. Den bittra smaken av framgång, dess baksida. Vilket gör att boken kantrar lite. Artister har dittills framställts öppet, ibland i all sin drogpåverkade naivitet. Lite som skvallerpress där vi vanliga döda kan skratta åt den hybris de flesta verkar lida av. Det är sådant som tonåringar går i gång på och som låter rockmyten leva. Sex drugs and rock´n roll. Strauss rör sig bland dem, som en av dem och vill göra klart för oss att även de inom hans yrkeskår riskerar liv och lem genom att bränna ut sig. Imponerar kanske på tonåringar men vi övriga kan tycka att det är att dra sin egen betydelse ett varv för långt.
