De ovälkomna
Kategori: Film & TV
Spansk produktion om ett franskt par som slagit sig ner i spanska Galicien för att odla grönsaker och njuta sitt otium. Det är väldigt ruralt, långt från allt vad ett urbant samhälle kan erbjuda. De närmaste grannarna, illitterata lantbrukande bergsbor, kommer i konflikt med dem. Främst för att nykomlingarna är emot att sälja ut sig till ett vindkraftsbolag (som visar sig vara norskt). Den konflikten enbart gör detta till något mer än bara ett hämnddrama. Vad händer när den urbana européen beslutar sig för att flytta ut på landet med sin liberala och miljövänliga ideologi och stöter på den hårt arbetande bonden som försöker överleva, där en vindkraftspark kan vara skillnaden på att ha ett gott liv eller att fortsätta slita som man alltid gjort. Som ens föräldrar och deras föräldrar före dem gjort. Det är ett problem som den här filmen inte väjer för trots att rättvisan ändå får lejonparten av historien. Det är ingen tvekan om var jag ska lägga min sympati. En nyckelscen belyser dock problemet med all önskvärd tydlighet. De två antagonisterna möts över ett glas och skillnaden mellan landsbygd och stad kan inte bli tydligare. Det är också vändpunkten. Andra delen av filmen för in generationsklyftan som ytterligare en komplexitet. Där med ännu en nyckelscen. Mor och dotter grälar om modern ska stanna i den toxiska miljön. Magnifik scen där jag knappt ser någon klippning.
Skådespeleriet är på ytterst hög nivå. Trovärdigheten mycket hög. Bygger uppenbarligen på en sann historia om ett nederländskt par. Vilket bör få både en och två trångbodda européer att tänka minst två gånger på om och var man vill flytta. Klyftorna i samhället är djupa raviner som inte överbyggs av ett liberalt förhållande och vad som idag becknas som woke. Säkert hälften av världen får betraktas som konservativ och röstar hellre fram Trump eller någon annan valfri politiker som spelar på dessa känslor. Bensinpriserna är ett svenskt exempel.
