Max Pesos

På äventyr i verkligheten

Varför blir det aldrig tyst?

Kategori: Sport, typ

Börjar jag bli för gammal? Var på den beramade galan för Kick-boxning under lördagskvällen. Faktiskt första gången jag ser det på riktigt. Sporthallen i Sundsvall, säkert 500 personer där. Mange Myt i någon form av DJ-bås. Det verkar rätt lovande. Men min första fundering var om det var Mange själv som rattat till ljudet. Det verkade som ljudteknikern glömt bort att ställa in diskant och kanske även mellanregister på en acceptabel ton. Jag har uppnått den ålder som ”Jag kan inte längre höra syrsor, det är trist” så jag borde gå säker. Men diskanten låg på en konstant smärtnivå. Dessutom var musiken så hög att jag var tveksam till om det var ett sportevenemang som jag besökte. Men det fanns en ring och rätt vad det var dök det upp några kickboxare. Ljudet skruvades ner så att en entusiastisk man fick presentera kombattanterna. Så började en flöjt ljuda ur den överdimensionerade ljudanläggningen. Det lät så komiskt så jag började skratta. Boxarna gick, vad jag antar är det normala, någon slags tacksägelserunda runt ringen i takt till den hysteriska flöjten. Man ska inte roas av någon annans religion eller tro, men det såg väldigt komiskt ut. Så började de äntligen slåss, för det är ett slagsmål. Det är endast domaren och ringrepen som skiljer dem från gatan. Under hela matchen spelade denna flöjt och ungefär in i hälften av den första matchen var jag urless. När den inte spelade dånade hip hop och rock ur högtalarsystemet i sådan styrka att samtal var hart när omöjligt. Så höll det på i över fyra timmar. Oavbrutet ljud.

Det är här jag börjar fundera på om jag är för gammal. Musiken gör det omöjligt att diskutera vad som händer, vilket jag tycker är halva nöjet när jag ser sport. Men, det är antagligen så här det ska vara. Är man på Dragons hemmamatcher vet man att musik på hög volym (dock inte som här) är ett återkommande inslag. Vad jag förstår är det ett viktigt inslag i alla nyare sporter och antagligen en del av dess kultur. Vad vet jag, jag är ju gammal. Jag blir dessutom så fruktansvärd slut av detta oavbrutna höga ljud under en period av över fyra timmar. Så jag tror jag avstår ytterligare kick-boxning-galor.

Det var för övrigt inte så intressant som jag trott. Det var stundtals så tråkigt att man gäspade. Av tio matcher var det kanske tre jag tyckte var bra. Möjligen kan det bero på att jag inte är insatt i reglerna. Den enda jag riktigt uppfattade var att man inte slog på någon som låg ner, det var sympatiskt. Men annars var det väldigt likt ett gatuslagsmål och det är inte en särskilt intressant händelse. Tämligen ofta låste de varandra och försökte knäa varandra. Det såg faktiskt ut som de dansade hambo, speciellt när det var denna klagande flöjt som ackompanjerade dem. Hambo tycker jag inte heller är särskilt intressant. Inte heller tycker jag att det är come il faut att skicka upp två unga damer i shorts och t-shirt för att tala om vilken rond det är. Jag tror jag avstår den här idrottsgrenen i fortsättningen (sa han som om han utövade den haha).