Ångermanland
Kategori: Allmänt, Historia, Lokal Historia K-fors
I dag betyder inte landskapen lika mycket som när jag växte upp i den ångermanländska myllan. Det är länsgränserna som betyder något. Utöver de stora metropolerna Sollefteå, Kramfors, Härnösand och Örnsköldsvik är det ingen som tänker på att det finns ytterligare kommuner inom landskapsgränsen. Bjurholm och Nordmaling. Placerade i Västerbottens län så jag tror inte att resten av landet ser invånarna där som ångermanlänningar. Jag tvivlar på att de gör det själv. Möjligen som Nolaskogsare. Det vilda området som börjar vid Skuleskogen och som vi ångermanlänningar uppfattar som ett nästan eget folkslag. Detta sagt endast i positiva ordalag. Är man ångermanlänning uppfostrad söder om älven vet man att både älven och Skuleskogen är skiljelinjer.
Jag vet dock av erfarenhet som släktforskare att kopplingen till Höga Kusten är tätare. Både på gott och ont. Visgossarna från Nordingrå pekade ut några av mina släktingar som häxor varav det gick riktigt illa för i alla fall en av dem.
Längre västerut i nordligaste Ångermanland har Tåsjö gått upp i Strömsunds kommun. Jag härstammar på min mormors sida därifrån. På den tiden var det till landskapet Ångermanland, tätorten sedermera kommunen, hörde. Nu är det Jämtland län.
Landskapen fastställdes vid Gustav Vasas död. Begravningståget skulle prydas med alla landkapssköldar. De fanns väl redan innan men det var kanske inte så noga var gränserna gick. Gränsen har också justerats lite genom åren, främst mot ”lappmarkerna”. Länen ska ha införts 1634 och hur de ser ut har förändrats eftersom. Både Hudiksvall och Gävle har varit residensstad för Västernorrland, så då förstår ni kanske omfattningen i ändringarna genom åren. Redan 1810 förlorade Ångermanland Bjurholm och Nordmaling till Västerbottens län. Så sent som 1974 rumphögg man de nordvästligaste delarna. I dag har vi 21 län. Landskapen är 24. Men frågan är hur många som är medveten om det senare. Landskapen är, till skillnad från länen, intakta.
Det här är ingen viktig fråga. Det är mest något man kan kontemplera över. Hur världen ändras, utvecklas i strävan att få en effektiv administrativ enhet. I dag kämpar de flesta län med ekonomin som säkert inte underlättats av om enheten räknats efter landskap. Att jag fick lära mig att rabbla landskapen i småskolan, är nog inte aktuellt i dagens samhälle. Inte effektivt. Jag kan fundera på om jag tillhör den sista generationen som fick de kunskaperna. Är de ens till någon nytta i dag? Används de över huvud taget? Ändå känner jag en viss förnöjelse att dessa kunskaper sitter djupt förankrad i mig. Väck mig mitt i natten så kan jag fortfarande rabbla upp dem.
