Landsbygdssport revisited - SHL
Kategori: Allmänt, Sport, typ
Hockey, det är inte någon sport jag följer slaviskt. Men, intresserar mig alltid för hur det går för Modo. När jag var ung gick jag på i princip alla Kramfors-Alliansens hemmamatcher. Men intresset falnade. Men jag följer fortfarande noggrant hur det går för dem. Inte jättebra kan jag meddela. Hittas långt ner i seriesystemet
Det slår mig att Stockholm inte har något lag i elitserien när det gäller nationalsporten. Det är en sport som domineras av landsbygden. Förutom ett lag från vardera Malmö och Göteborg. Men ur ett stockholmsperspektiv är det också landsbygden. Vilket jag skrivit om förut. Det är väl typ 10 år sedan AIK var i SHL, Djurgården har inte ett lika bedrövligt facit men huserar i hockeyallsvenskan för tredje året i rad. Till skillnad från fotboll, där storstadslagen dominerar (inklusive Malmö och Göteborg).
Intressant skillnad. Snittlönen för en allsvensk fotbollsspelare ligger på drygt 100 000:-. Snittlönen för en hockeyspelare är över 120 000:-. Rätt bra betalt arbete med andra ord. Det tillkommer säkert ett antal förmåner. Fotbollen drar ett större publiksnitt dryga 10 000 årets säsong, hockeyn närmare 6000 (23/24). Fotbollsderbyn i storstäderna drar en jättepublik, vilket mindre orter inte kan uppamma (GIF Sundsvalls arena 8 500 pers). Hockeyarenor är mindre, men de verkar å andra sidan dra en jämnare tillströmning av publik. Den enda stora arenan för hockey verkar vara Globen (16 000 pers) att jämföra med en normal hockeyhall (5–6000 pers, jämför med publiksnittet). Mycket siffror nu, ska påpekas att det är uteslutande herrar jag diskuterar. Damernas, i bägge sporterna, publiksnitt passerar inte 1000 pers. Deras löner har ingen relevans alls i jämförelse med herrarna. Tyvärr. Den frågan får någon som är mer insatt än undertecknad ta tag i. Detta sagt med tanke på att jag även bör ses som en lekman i frågan jag diskuterar. Sen bör det påpekas att inte många föreningar på landsbygden skulle inte klara sig om inte det fanns en välvillig kommun som sköt till pengar i form av reducerad hallhyra eller dylikt.
Jag imponeras av att lagen har råd att betala sina spelare dessa löner, på landsbygden. Med tanke på att flera speedwayklubbar exempelvis dras med ekonomiska problem, främst lönekostnaderna. Det drabbar även lagen inom hockey, fotboll och basket. Vid degradering sjunker lönerna, spelarna flyttar och vägen tillbaka blir lång. Linus Hallenius fick gå på grund av att de ”ekonomiska förutsättningarna” ändrats när Gif Sundsvall inte tog sig tillbaka till allsvenskan säsongen 22/23. Han gjorde i stället succé i Kubikenborg. Såg honom krossa Kramfors-Alliansen på sin hemmaplan. Så det är inte alltid spelarna själv som väljer att flytta.
Jag tror, som tidigare, att ett elitlag i landsorten drar publik på grund av det inte finns ett lika stort utbud som i de större städerna. Det finns en solidaritet med laget som genomsyrar hela samhället. Jag är osäker på hur läktarkulturerna skiljer sig åt men det kan inte ha undgått någon att ett storstadsderby drar på sig enorma kostnader i from av polis och väktare. Det är ett utlägg som fördelas via skattsedeln över hela landet, men kostanden för klubbarna blir nog ändå avsevärd. Men en mindre publik drar naturligtvis mindre kostnader. Huliganismkulturen verkar dessutom mer spridd inom fotbollen.
Inget av det här förklarar kanske skillnaden i varför hockey är större än fotboll på landsbygden men kanske varför fotboll är större i storstäderna. Mer människor, större arenor. Dock inte tillräckligt för att lönerna ska komma i paritet med hockeyn. Vilken av sporterna som är lönsammast är svårt för mig att sia om. Men det är tydligt att klubbar med mer än en idrott satsar sin pengar på dem som vinner, till förfång för de mindre framgångsrika utövarna. AIK och Djurgården är tydliga exempel på det.
Själv föredrar jag Basket.