Lokatt
Kategori: Allmänt, Offentlig Utsmyckning!
Ett offentligt konstverk behöver sin kontext. Det ska harmonisera med omgivningen. Vilket det oftast gör, verken är i princip alltid beställningar för en speciell plats. När det inte harmoniserar blir det skriverier i media via upprörda insändare och indignerade kulturreportrar. Eller om verket helt enkelt inte faller menigheten i smaken. Hudiksvallstjejen är ett av de senare exemplen, platsen tror jag däremot ingen protesterade mot.
Men ibland byggs områden om och ett verk får flytta på sig. Då kan man tappa kontexten. Ett sådant fall är Camilla Bergmans ”lokatten” utanför Sundsvall centralstation. Verket skapades som en helhet med omgivande växtlighet och fasta parkbänkar i en låg stenmur. Jag fastnade för den. Lodjuret ser ut att höra hemma i sin omgivning, en liten grönskande oas.
När stationen genomgick en ombyggnad försvann oasen och lodjuret fick sin plats till höger om den stora ingången. Omgiven av sten och betong. Det ser för sorgligt ut. Verket kommer definitivt inte till sin rätt. Badhusparken borde ha varit dess naturliga nya hem, eller kanske Hedbergska parken. Är detta inget man på kommunen reflekterat över?
