Silver
Kategori: Litteratur
Författare: Sara Kadefors
Det är alltid lite skevt med Kadefors huvudkaraktärer. Man är alltid rädd att de ska göra något som de inte bör, vilket de följdriktigt också gör. Det blir pinsamt, man skäms å huvudkaraktärens vägar. De skäms ofta också själva. Så delar man den där känslan med dem. Det är skickligt behandlat berättarmässigt.
Ellens yngsta, sonen Filip, har lämnat hemmet. Han ska flytta till Dalarna och odla biodynamiskt. Det ekar tomt i lägenheten samtidigt som hon ser sin före detta man gå vidare med ett nytt förhållande och ett litet hus. Dottern verkar dra sig undan. Ellen är ensam med sitt grånande hår. Hennes karriär som manusförfattare går lite i stå när den yngre generationen tar över. Mysdeckare och Science Fiction. Hennes förakt för genrerna riskerar att lysa igenom trots att hon till en början biter ihop. Hennes forna väninnor kallar henne elitistisk. Hon blir tvungen att skaffa sig ett nytt arbete, lågavlönat och längst ner i hierarkin. Det blir rent existentiellt. Hon försöker överleva både ekonomiskt och själsligt.
Det finns en igenkänningsfaktor. För oss som nått och passerat samma ålder. Vem är jag nu när barnen skaffar sig ett eget liv? Långsamt hittar hon en väg fram, det blir en typ av utvecklingsroman. Osäker dock på om det är en positiv utveckling. Vi lämnas med ett öppet slut. Hur Ellens liv kommer att gestalta sig vet vi inte men hennes agerande tyder inte på en särskilt hälsosam riktning.
Kadefors är bra på att skildra de här medelklassmänniskorna som kommit lite vilse, oftast kvinnor. Men det är lika applicerbart på män. Fågelbovägen 32 och Borta bäst är två lika bra exempel på vilsna människor som har svårt att hitta sin plats, eller kanske vara nöjd med den.
