Borta bäst
Kategori: Litteratur
Författare: Sara Kadefors
Redan inledningsvis förstår vi att romanens huvudkaraktär har gjort en klassresa, i motsatt riktning. Inte gradvis utan medels expresshiss från en medelklasstillvaro till uteliggare. Som att det liv hon levde var för litet, hon aspirerade på att göra den motsatta resan men verkar ha tryckt på fel knapp i hissen. Det framgår med tiden att de medel hon använde för att nå lite högre inte var accepterat i samhället. Faktiskt är det rent objektivt bland det absolut värsta man kan göra. Det är mycket svårt att tycka om henne.
Hon är precis som de missbrukare hon hamnar med. Hon nyttjar människor i stället för droger. Hon är själv helt omedveten om sitt missbruk, en narcissist. Hon är slug, beräknande. Men när det bränner till flyr hon. Otroligt svår att få grepp om, men det är nog också vad författaren tänkt sig. Att man lätt förvirrad lägger ifrån sig boken med en kluven inställning till allt i den. Att livet inte alltid är så lätt och det kan vara extremt svårt att förstå varför vi gör det vi gör. Vi har troligtvis alla något gott i oss. Men det är svårt att hitta något förmildrande hos huvudkaraktären som uppträder på ett sätt hon tror mänskligheten förväntar sig av henne för stunden. Hennes personlighet är så blank att inget fäster, inte ens hennes egna tankar. Hon letar men hittar inget. Ingen särskild mening med livet. Det skulle vara intressant att få veta hur Kadefors tänkt sig hennes uppväxt. Det finns något i karaktären som påminner om den förvirrade läkaren i Fågelbovägen 32, kan dock inte sätta fingret på det.
Sara Kadefors är alltid läsvärd. Det finns en häpenhet i texten som författaren delar med läsaren. Mycket bra språk.
