Max Pesos

Förf: Sara Kadefors

Det är en överklassidyll, Fågelbovägen, där huvudkaraktären Karin känner sig allt mer instängd. Hon står på kvällarna och ser in i andras liv och ser hur det ska vara. Inte som i hennes eget hem, det tungt akademiska med en jakt på titlar och karriärmöjligheter.  Plus ett ”radikalt” politiskt ställningstagande, i dessa kretsar, som innebär att arbeta med papperslösa flyktingar. Karin arbetar på en hemlig klinik i en förort där hennes läkartjänster behövs. Det är ju så synd om dem. Karin behövs.

När hon ömkar för en ung moldavisk kvinna, Katerina, och låter henne bo hos sig för att tillfriskna från en svårartad lunginflammation får det följder som hon inte räknat med. Kvinnan blir kvar och börjar arbeta som svart hemhjälp. Så var det inte tänkt. Karin är fullt kapabel att ta hand om hus och hem själv och föraktar sina överklassvänner som utnyttjar papperslösa flyktingar till hushållsnära tjänster. Men så rent det blir, så god mat det är och barnen kommer i tid till sina träningar.

Karin tappar fotfästet och det hela utvecklar sig till en kamp mellan de båda kvinnorna, ett kammarspel som skulle ha varit väldigt intressant att se på en teaterscen. Karins värld krackelerar när hon inser att Katerina i första hand är intresserad av att tjäna pengar genom arbete. Hon är inte intresserad av att ödmjukt ta emot hjälp från den rika västvärlden. Det är inte synd om henne vilket gör att Karin får rent existentiella problem.

Kadefors driver historien framåt i korta kapitel vilket gör den väldigt lättläst. Hon har ett chosefritt språk och hon sätter oftast fingret direkt på de ömma punkter som Karin har och som säkert flera av läsarna delar med henne. Man blir rakt lite insiktsfull efter att ha läst den.

Väl förpackad klaustrofobisk ångest i överklassmiljö. Riktigt bra.