När duvorna försvann
Kategori: Litteratur
Författare: Sofi Oksanen
Oksanens fjärde roman och den tredje i en trilogi om Estlands historia. De tidigare Stalins Kossor och Utrensning. Det är en ren slump att boken läses nu när innehållet känns extremt aktuellt. Estland kläms mellan öst och väst och den rädsla landet känner bottnar sig i historien där övergrepp från både öst och väst är högst påtaglig. Är det inte ryssar eller tyskar så är det danskar och svenskar. Men den estniska identiteten är obruten.
I den här historien kretsar det kring en opportunist. Han finner skydd bland tyskarna under andra världskriget, blir polis. När kriget vänder börjar han arbeta med underrättelseverksamhet för den nya sovjetiska övermakten. Han lever med sina lögner, de blir till vardag. Han bygger om sig själv när det behövs. Historien utspelar sig på två historiska plan, 40-talet och 60-talet.
Kring honom finns det några karaktärer som påminner honom om det liv han levt. Främst hustrun som dock saknar insikt i alla de lögner hennes man väver för att kunna leva. Så finns det dåliga samvetet, kusinen som han inledningsvis kamperar tillsammans med hos skogsbröderna, den estniska motståndsrörelsen.
Intressant historia som fortsätter att berätta den estniska historien ur ett annat perspektiv. De estländska medborgarnas försök till ett drägligt liv under skilda ockupanter. Oksanen kan konsten att berätta den här typen av historier.
