Utrensning
Kategori: Litteratur
Författare: Sofi Oksanen
Historia kan beskrivas på olika sätt. Jag är själv svag för Peter Englunds melankoliskt vackra språk, eller Dick Harrissons folkbildande prosa eller varför inte de stillsamma promenader Mats G Larsson tar med läsaren på ut i det historiska landskapet.
Sofi Oksanen beskriver historien med att ta fram en kniv, sätta den i läsaren och vrida om. 1900-talet ur ett estniskt perspektiv är inget annat än en enda lång våldtäkt där strategin för att överleva till sist överskuggar allt annat. Har du ingen sådan förpassas du ut i periferin där du endast kan sitta och se på när hela livet passerar förbi. Eller, ännu värre, du blir endast en liten köttbit i en gigantisk kvarn som maler ner dig till något oigenkännligt, en produkt att utnyttja i ett glatt marknadsekonomiskt system ivrigt påhejat av både öst och väst.
Texten upphör aldrig att förvåna. Oksanen lyckas skapa det där rummet, den där hatade ryssen, den där förhatliga lukten på ett sådant sätt att jag nästa kan ta på det. Det är både i dramaturgisk uppbyggnad och textmässigt ett stycke som spelar i en helt egen division. En central scen är inte ens beskriven men den bild som etsas fast följer läsaren som ett spöke genom romanen. Det blir det onämnbara.
Berättelsen är fragment som hoppar fram och tillbaka i tiden. Rubrikerna till varje kapitel är som jag minns rubrikerna från de ungdomsböcker jag läste för länge sedan. Lakoniska, de berättar vad som utspelas i kapitlet, varken mer eller mindre. Oksanen spinner sin historia runt en äldre kvinna, Aliide, som en dag hittar en ung medvetslös kvinna i sin trädgård. De två kvinnorna har mer gemensamt än vad Aliide förstår från början och tillsammans ger de en mycket tydlig bild av vad det estniska folket genomlidit under ett århundrade där de stora elefanterna dansade och en liten nation endast var ett ställe där man satt ner en fot för att kunna stå stadigt.
Det här kan inte beskrivas som annat än mästerligt. Språket är helt lysande och översättare Janina Orlovs arbete ska nog inte heller underskattas. Oksanen är värd varenda pris hon fått och hon borde få ytterligare några.
