Stridens skönhet och sorg
Kategori: Litteratur
Peter Englund är den enda nu svenska författare vars verk jag alltid ser fram emot. Han gör en liksom aldrig besviken. Varje gång jag öppnar en bok av honom är det som att komma hem (vilken klyscha!). Jag tror vi delar samma fascination för historia, ser på den på samma sätt. Lika nördigt. Däremot spelar han i en helt annan liga än undertecknad. Både språk- och kunskapsmässigt.
Första världskriget ligger ofta i en död vinkel för de flesta. Även för mig. Jag tycker det är ett komplicerat krig och förstår inte riktigt vad det gick ut på. Efter en sådan här tjock bok tycks det som om dessa luckor i kunskapen borde ha täppts till. Men icke. Jag svävar fortfarande i lika mycket osäkerhet. Englund har inte hjälpt mig det bittersta, däremot har han talat om för mig att jag inte är ensam. Nitton olika personer, män och kvinnor, delar nog min uppfattning och då både levde och deltog de i kriget. Vissa av dem överlevde inte och fick dö i sin ovisshet. Vanliga människor, allt från tonåriga flickor till ämbetsmän. Precis lika vanliga som jag. Beskrivna i ”212 korta kapitel”.
Jag var först orolig att det skulle bli arbetsamt att hålla isär alla, men icke. På mycket kort tid var man inne i deras historier. Ambulansföraren, infanteristen, flygaren etc. Alla från vitt skilda kulturer och bakgrund. Deras vägar korsas aldrig, de befinner sig på ibland helt olika kontinenter eller i var sin ände av Europa. Kriget var mer än skyttegravarna i Flandern, det var ett världskrig om än inte i samma omfattning som det betydligt mer omhuldade andra världskriget. Ett krig som är betydligt enklare att förstå sig på också.
Den här boken handlar inte om strategier, politik eller varför det utkämpades. Det är den vanliga människans bok där Englund behandlar alla likvärdigt. Humanistiskt. Den är mer skönlitterär än något han skrivit tidigare och hans språk flödar fram på sidorna. Ibland kommer där ett väl akademiskt ord, som ett hinder. Vill han påminna mig om att han är historiker i första hand och skönlitterär i andra? Det köper jag. Ty detta är det bästa han skrivit, hitintills får jag väl tillägga. Det är med sorg jag lägger boken ifrån mig och önskar att jag inte läst den. Då hade jag haft det kvar att se fram emot.
