Valabergen
Kategori: Lokal Historia K-fors
Namnet låter nästan som hämtat ur en saga. Samma med den lokala byn, Värns. Varför berget benämns som om det vore flera berg eller till och med kedja vet jag inte. Det är visserligen flera toppar men ytan är inte stor, speciellt om man jämför med grannen jätten Vårdkallberget. Nivåskillnaden mellan topparna och mellanliggande ytor är inte heller häpnadsväckande.
Förleden Vala är lite osäker. ”Val” kan ha betydelsen område med kullfallna träd, vindfällen, det vill säga ett oländigt område (ex. Valbo). Det kan också härstamma ur fornvästnordiska ”Vardhini” eller ”Vardher” som omständligt förklaras med betesmark respektive vårdkase. Det senare menar även experterna ska tyda på en plats knuten till lokalsamhället, en samlingsplats. Men det som kittlar mest är om det syftar på Vala i betydelsen Völva en kvinnlig schaman enligt fornnordisk mytologi. Vilket styrker att platsen kan vara förknippad med kult, dock finns det inget byanamn i närheten som stärker den teorin.
Valabergen är bland det mest idealiska platser jag sett för att husera en fornborg. På vägen upp passerade jag något som kunde tolkas som en utrasad mur. Stenarna var stora och mossbelupna. Men det här är höga kusten där klapperstensfält ligger lite här och var, bristen på sten är inget man kan klaga på. Jag samtalade med ett par i närheten av berget som utanför sin tomt hade en stor stenhög som lätt kunde tas för en forntida grav. Men det var inget annat än förfädernas ansträngning att få stenfri åkermark. Därför får man vara försiktig i sin analys. Den eventuella mur jag såg var för symmetrisk för att åtminstone väcka en tanke. Är det en plats för kult kan muren endast vara symbolisk. Dock påminde den en del om Rogstaklippans murrester.
Men berget omges på tre sidor av extremt branta bergväggar. Lodräta stup, ibland ända ner till havsnivå. Bergets högsta punkt är 150 meter. Det här såg jag på avstånd vid besöket på Fanön, vilket då väckte mitt intresse. Flera av Fanöns fornminne daterar sig till bronsålder, jag drar slutsatsen att området här har en liknande bakgrund. Bosättningar från stenåldern och framåt. Med tanke på Rödklitten är det märkligt om det inte fanns en fornborg i området. Men det finns över huvud taget inte längre norrut. Åtminstone inga som är noterade.
Det finns gravar eller rösen på lägre nivå. Inte riktigt daterade någon av dem. Men intilliggande berg, Valsvedjeberget, kallas lokalt likkisteberget utan att det riktigt kan utläsas på fornsöks karta. Visserligen finns det gravar där men inte i det antal som det lokala namnet verkar peka på. Alltså troligtvis målet för en senare utflykt. Området Värns-Fanön-Slåttdalsberget klassas som riksintresse vad gäller fornminnen trots att hela området inte verkar vara helt inventerat. Kanske just därför.
Jag tippar att detta område inte heller är så välbesökt av turister trots, vad det verkar som, en utmärkt vandringsled upp på Vårdkalleberget. Troligtvis mer besökt av den lokala befolkningen. Men man missar något som är lite mer äventyrligt än de vältrampade lederna runt Skule. Nästintill orörd natur. Såg vad jag tror var spår av björn som verkar ha vältrat sig i ett sumphål. Dock osäker om den är bofast. Berget inbjöd annars på ett flertal platser till vinteriden.
Här finns också ”skidspår från trollkärringen” på en av de brantaste klipporna ut mot havet. Jag kunde inte se dem trots att jag stod precis där de började. Troligtvis ser man dem bara från havet, exempelvis från Ulvöbåtarna. Bakgrunden till den historien har jag inte lyckats hitta någonstans.
Värns: Kan vara lätt att tro det handlar om att värna, ett skydd, vilket ibland är fallet (ex. Värna). Men tidigare har det stavats Loens, Läns etc. Det är först under senare delen av 1600-talet som det skrivs Wärns. Forskarna står lite frågande inför namnet, vilket även jag gör.
