Fanön
Kategori: Lokal Historia K-fors
Passerar man vägen in till Entré Syd i Skuleskogens nationalpark hamnar man till sist vid vägs ände ute på Fanön. En halvö som sticker ut vid Norrfjärdens inlopp. Inte så många som hittar hit när konkurrensen är så förödande som Slåttdalsskrevan. Det är kanske synd, vad vet jag. Men man missar ett märkligt fornfynd och en enastående utsikt där Vårdkallberget tornar upp sig i söder på den motsatta stranden och Mjältön reser sig ur havet i östlig riktning. Man får en förståelse för varför det heter Höga Kusten.
Fornminnet kallas Dansbanan och är en platt gravhög över 20 meter i diameter. Man kan fortfarande se spåren av stenkistan i dess mitt. Tidsbestämd till bronsålder. Den här typen av gravar är ovanliga. Liknande finns i Finlands västra delar. Vittnar om kontakter över Bottenhavet trots att det från den här punkten är ca: 14 mil tvärs över, öppet hav. Intill Dansbanan ligger ett mindre lika platt röse där man hittat ett ”bronsblad”, ett knivblad är den slutsats jag kan dra efter att ha sett en teckning av det. Gravarna ligger vid den forntida vattenlinjen. I norr ligger Gårdberget med liknande gravar, mellan dem var ett sund. Fanön var alltså då en ö.
Fortsätter man upp mot bergets topp passerar man ytterligare gravhögar som ligger så tätt att det mer ser ut som ett klapperfält. Men här och var ser man spåren efter uppbrutna stenkistor eller fördjupningar som vittnar att någon varit här i syfte att hitta något värdefullt. På den absoluta toppen finns ett ensamt gravröse, plundrat.
Naturligtvis letade jag efter eventuella spår efter murar som kan ha vittnat om en kultplats eller en fornborg trots att det inte var särskilt brant. Inte som Vårdkallen tvärs över fjärden vars namn vittnar om en eventuell vårdkase. Det berget är dessutom betydligt högre (Fanön 122 m, Vårdkallen 265 m). Vad som på håll dock såg ut som en lovande kandidat var dess grannberg, de lägre Valabergen. Återkomma om det.
Entré syd för övrigt. Under 90-talet var jag där ett antal gånger och badade i Kälaviken. Det fanns en parkering för 3–4 bilar, den var aldrig full. Jag besökte området nu. Det är en gigantisk parkering där det var svårt att hitta en plats. Att Skuleskogens Nationalpark har utvecklats är en underdrift. Turismen i området måste formligen ha exploderat. Även om det säkert nöter ner naturen en del är jag ändå glad att den här formen av turism existerar. I förlängningen blir människor medveten om vilket värde naturen har, att vi måste vara rädd om den.
Fanön: Jag läser David Palms korta funderingar runt Fanbyn i Stöde socken, förleden skrevs där tidigare ”Fforne”, i betydelsen gammal. En förklaring som passar väldigt väl in här. Fanön får betraktas som rejält gammal, bosättningar från bronsålder och framåt.
