Choke
Kategori: Litteratur
Författare: Chuck Palahniuk
Är tvungen att läsa den på engelska, den finns tydligen inte översatt, vilket är märkligt (att han inte verkar sälja bra i Sverige), det är trots allt en av de mer uppburna amerikanska författarna.
Inledningsvis talar han direkt till mig, som läsare. Uppmanar mig att sluta läsa. Vilket jag ignorerar. Jag får i stället lära känna Victor Mancini, en sexmissbrukare vars småkriminella mamma är intagen på ett äldreboende. Dement och vet inte alltid att det är sonen som hälsar på. Vanligen tror hon att det är någon av de tidigare advokater som försvarat henne i ytterligare ett mål där hon kidnappat sin son från sina fosterföräldrar. Oftast mellan två fängelsestraff då hon samtidigt delger sonen märkliga betraktelser från sitt inre i olika one-liners. Gärna förstärkta av konspirationsteorier. En bild av ett samtida republikanskt sätt att se på sina medmänniskor och statens inblandning i vad som uppfattas som en högst privat sfär, den egna. Som ni förstår är det en uppväxt som kantats av många traumatiska händelser och antagligen lett till det missbruk Victor lider av, om det nu är det han gör.
Victor vet inte vem hans far är. Det är en av drivkrafterna i boken. Att försöka få modern att avslöja vem det är. Han spelar med och låtsas vara advokat, låter även sin vän agera. Han får en doktor att översätta moderns på italienska skrivna dagbok.
Det blir absurt. Det kan tyckas att absurda scener och dialoger staplas på varandra och leder visserligen till en berättelse, dock inte lika bra berättat som Gallring. Titeln choke kommer sig av att huvudpersonen har för vana att låtsas sätta mat i halsen vid restaurangbesök och därmed får någon av de andra besökarna att utföra Heimlich manöver på honom. Ett sorgligt sätt att få uppmärksamhet kan man tro. Men uppsåtet är att få den räddande ängeln att förse Victor med presenter och pengar i en aldrig sinande ström. Det är ett upplägg jag får problem med. Jag har svårt att förstå skyldigheten hos de känslomässigt utpressade räddarna att verkligen gå med på detta. Skulden borde ligga hos Victor. Man kan invända att i en absurd roman fungerar sådant, man får acceptera det. Men det stör trovärdigheten i en i övrigt bra historia. I mina ögon bryter händelserna mot överenskommelsen läsare-författare.
