Max Pesos

På äventyr i verkligheten

Gallring

Kategori: Litteratur

Författare: Chuck Palahniuk

Trots sina framgångar har Palahniuk inte mer än två svenska översättningar, Gallring och Fight Club. Vilket är synd. Det är en av min sons favoriter, men han läser honom på originalspråket, jag är ju lite lat och vill gärna ha översättningar.

Palahniuk påminner en hel del om Stephen King. Fast är betydligt bättre. När King låter sina historier skena (oftast efter ungefär halva boken) tappar de all trovärdighet och vad som varit en lovande berättelse urartar till någon form av skräck med övernaturliga inslag. Begriper mig inte på denne författares storhet. Palahniuk utvecklar sin historia mot det mer absurda utan att tappa trovärdighet. Det blir blodigt, övernaturligt men mer på ett mystiskt realistisk sätt. Inte alls olikt Kurt Vonneguts sätt att hantera berättandet.

En journalist som gör research för en artikel om plötslig spädbarnsdöd  upptäcker att en sång i en barnbok egentligen är en gallringssång från Afrika som när den läses får åhörarna att dö. Efter att själv både avsiktligt och oavsiktligt dödat en handfull människor med sången inser han att den makt han besitter inte är för vem som helst. Alla böcker med sången måste förstöras. Tillsammans med en kvinna som upptäckt samma sak beger de sig ut på en roadtrip för att förstöra så många som möjligt.

Det blir en historia om makt, bokstavligt talat över liv och död, och tolkningsrätten över hur den ska utövas. Svaret är kanske inte så givet som man tror. Men det är också en berättelse om sorg och dess bearbetning. Bägge huvudkaraktärerna har förlorat sina barn och egentligen misslyckats med att komma vidare efter traumat. De stundtals maniska liv de lever är bara ytterligare ett sätt att bearbeta den djupa saknaden. Speciellt den kvinnliga karaktären som via sitt mäklarkontor säljer hemsökta hus. Om och om igen.

Palahniuk behandlar berättandet och språket på ett både ödmjukt och respektlöst sätt. Man vet aldrig var berättelsen ska ta vägen, vem som ska äga narrativt. Han berättar inte strikt linjärt men håller ändå kompassriktningen klar för läsaren.

Soundtrack

 

Kommentera inlägget här: