Döden ett bekymmer
Kategori: Litteratur
Författare: Torgny Lindgren & Eric Åkerlund
Eric Åkerlund var en gång lärare på Hola Folkhögskola. Måste ha varit samtidigt som Erik Beckman (pappa till Åsa & Eva Beckman) arbetade där. Man häpnar över att några av kultursveriges mer prominenta personer fanns samlade i lilla Prästmon. Visserligen bara en kort period. Åsa och Eva var bara barn, men ändå!
Romanen gavs först ut som Den Röda Slöjan. Antagligen pekandes på protagonisten Rolf Lundmans okontrollerade vredesutbrott. Han är satt att göra en revision över den döda sektledaren i frikyrkan Sykars Tempel. Rolf är bokstavstroende, sprider oavbrutet bibelcitat eller placerar dem på rätt ställe i bibeln när någon annan citerar. Hans förhållande till sin fru hör hemma i tidigt 1900-tal. Han reflekterar över att om han inte sa åt henne att lägga sig skulle hon antagligen sitta uppe hela natten. Hon är däremot inte medlem i sekten. Har dessutom en egen agenda, trots sin man.
Lundman är inte revisor. Han är pensionerad lärare. Tvingad att avgå i förtid då hans aggressionsutbrott inverkat menligt på eleverna. Han är synnerligen svår att känna sympati för.
Författarna menar att detta är en ”from detektivhistoria”. Lundmans revision leder honom till att tro sektledaren blivit mördad. Han arbetar sig fram genom historien ständigt letande efter bevis på att så är fallet, trots att den avlidne tydligt dött av naturliga orsaker. Han var svårt sjuk. Detta förmenta detektivarbete med byggande av lösa ledtrådar och slutledningar tycker jag inte att författarna behärskar. Det blir en fyrkantig roman där jag mest saknar Lindgrens berättande. Skrönan uteblir för att lämna rum åt en något bisarr och stundtals surrealistisk historia. Den biter sig inte riktig fast. Jag bryr mig helt enkelt inte om det eventuella mordet blir löst eller om Lundman ska komma till ro med sig själv och sin omvärld. Tråkigt nog.
Om det i texten göms någon form av satir eller ironi av frikyrkor, går det mig helt förbi. De pratar och gör saker som jag förväntar mig av en framgångsteologi. Halleluja!
