Norrsjön
Kategori: Lokal Historia S-vall
Mittemot Indal, på sydsidan om Indalsälven, ligger ett myr-rikt skogsområde som genomkorsas av ett antal bäckar och åar. Vägen upp kantas av ett antal små byar varav Säter och Backen verkar vara de största. Bland annat rinner där Kvarnån. Som namnet antyder bör det finnas en kvarn där vilken dessutom är utmärkt på fornsöks kartor. Ej att förväxla med sin namne i Indal som även den rinner ut i Indalsälven. Är man ofta ute i skog och mark noterar man att byanamn eller naturnamn uppträder om och om igen. Kvarnån är ett sådant. Jag tror att det finns minst fem som rinner ut i Ångermanälven. Rinnande vattendrag har dessutom en vana att byta namn beroende var de tar sig fram. Speciellt mindre vattendrag kan dessutom byta namn beroende på vad man nyttjar dem till (som i det här fallet). Jag bodde under 80-talet i Undersåker, Jämtland. Slagsån, ån som min by var uppkallad efter, hette innan järnbruket etablerades och fyllde ån med slagg Laxån. Kvarnån bör ha hetat något annat innan kvarnen etablerades. Den heter längre upp, närmare sin källa Börkelsjön, nog så fantasilöst Börkelån. Vilket antagligen har varit dess ursprungliga namn.
Längs ån växer det tät svårframkomlig ung skog. Hur jag letade hittade jag ingen stig. Det föll dessutom ett lätt duggregn som gjorde att försöken resulterade i att jag blev blötare och blötare. Enligt fornsök skulle där finnas kvarnstenar plus att det skulle finnas rester av ett litet sågverk i närheten. Jag var dock tvungen att ge upp och tog mig en promenad upp till Norrsjön efter den väg som brutits. Kvarnresterna får vänta till en annan gång.
Området är nedlusat med fornminnen i form av fångstanläggningar. De kan vara av ansenlig ålder men oftast är de det inte, vilket jag redan beskrivit vid mitt besök i Tomming. Det syns också att skogen har skördats i olika omgångar. Det är ett antal olika skogsfastigheter som säkert hör till lokala skogsägare (ren gissning). Men stickprov visade att det fanns ett antal skogsägare med adress i Stockholm. I alla händelser en rätt vacker sjö och en behaglig promenad.
Apropå myrmarker. Ofta när jag är i skogen lokalt i Norrland stöter jag på dessa myrar och får uppfattningen att utdikning inte är ett lika stort problem som i södra Sverige. Men jag kan ha fel. Att återställa våtmarker verkar vara en rätt enkel process, man gräver igen diken och låter naturen ha sin gång (väldigt förenklat). Det verkar inte heller som att utdikningen är lika nödvändig i dag som när den gjordes. Man återställer också på flera håll vilket jag tycker är en positiv nyhet i ett i övrigt dystert framtidsscenario, men politiker verkar inte inse värdet. De bidrag som finns dras in, oavsett regeringens politiska färg. Den enklaste miljöåtgärden görs till den svåraste. Jag har väldigt svårt att se meningen med det.
