Max Pesos

På äventyr i verkligheten

Tomming - Indal

Kategori: Lokal Historia S-vall

Jag har redan berört ämnet fågelfångstanläggningar en gång tidigare här i bloggen. En rätt deprimerande historia. Man kan inte lyckas jämt.

Men jag har numera gjort en mer lyckad exkursion med två kamrater som inte är lika förvirrad som jag. Med hjälp av GPS, fornsök, kompass och lite envist irrande hittade vi en väldigt väl bevarad fångstanläggning på Hängstaberget. Den är troligtvis daterad till någon gång efter 1500-talet, enligt fornsök. 1865 förbjöds den här typen av jakt. Men det är väl inte helt otroligt att det kan ha pågått sen forntiden fram till modern tid.

Tydlig öppning på en av armarna
 
Min uppfattning var att dessa anläggningar brukar vara runda, men den här är mer som svepande armar som sträcker sig över en relativt stor yta. Fällorna ligger vanligtvis på "hällmark längs kanten av krön". Den här låg dock lite mer centralt på bergets topp vilket också kan förklara att vi inte genast hittade den. Vet man inte heller vad det är man letar efter är det mycket enkelt att bara passera dem då det kan misstas för naturliga rader av inte särskilt iögonfallande stora stenar. Med jämna mellanrum är det öppningar där det är tänkt att fågeln ska passera och därmed gå rakt in i en snara. Främst tänkt för skogsfågel som tjäder, orre eller kanske ripa. Det var tydligen vanligt att även komplettera med flätade staket som ledde fåglarna in i snaran.
 
Väl illustrerat hur det går till, bilden funnen på okänd plats på nätet
 
Den här typen av fornfynd är rätt vanlig i våra trakter. Enligt folktron är det mest sockenlappar som jagat på det här viset. Vilket förklarar den lokala utbredningen.

Vi stötte också på några fångstgropar där älg har varit det primära viltet. Ett mindre system om fem gropar. Även dessa välbevarade och betydligt enklare att hitta. Ni får lista ut själva varför.

Jakt av älg på det här sättet förbjöds också runt 1865. Dock ska man ha fortsatt i Jämtland efter att förbudet vunnit laga kraft, som om ingenting hade hänt. Hälften av alla älggropar som påträffats ligger i det landskapet. När jag scannar nätet efter någon bra sida eller bild blir jag varse att flera sidor berättar om spetsade pålar i gropen vilket inte är vad jag fått lära mig. Gropen ska ha en låda i botten där älgen hamnade med sina fyra klövar. Väggarna i gropen var klädda med brädor så att älgen inte skulle kunna få fäste att ta sig ur. Här finns en rätt bra bild. Även här användes flätade staket, av lite större modell, för att driva bytet rätt, därför hittas groparna i system från två till så många som fyrtio. Jag har dock sett (Foskvattnet Jämtland) en singelgrop, så de finns uppenbarligen.

 

Tomming. Väldigt svårtolkat. Det stavas dessutom "Toning" 1543 och lite senare Thomengh, Tomenge, Thomänge. Huvudspåret är nog koppling till en äng som då någon äger (Tom, Thom Tumi, Tor etc.) eller att det antyder ett sädesslag (jfr Körning - Kornäng). Det ska dessutom finnas en lokal jätte, Toming i Tomäng, enligt Fale Burmans dagböcker. Lyckade dock inte hitta referensen när jag skummade igenom dem. Det var inte heller någon jätte på plats när vi var där, så man kan ju tvivla.

Soundtrack

 

Kommentera inlägget här: