Max Pesos

Egentligen inte i själva Lucksta. Snarare drygt en mil väster om, efter väg 541. Berget verkar inte ha något namn, på lantmäteriets karta är den endast utmärkt med ”Borgen”. Beläget mellan Östansjö och Mellangård. Det har en flagga på toppen så det är svårt att missa från vägen. Det går också en stig upp, vilken jag inte valde. Jag gick från baksidan för att komma via det flacka område öster om toppen, som bör leda till murrester. Samma väg som eventuella angripare måste komma. Väldigt oländig terräng och trots sin flackhet var det ändå brant. Men jag gick rakt på resterna av en kallmurad mur. Det var inte mycket, men väldigt tydligt.

Vad fornborgen nyttjades till har jag redan tagit upp, det finns inget som tyder på att det ska vara ett försvarsverk mot angripande fiender. Men jag har svårt att se det som något annat. Speciellt om man begrundar vilket berg som väljs. Vid de flesta borgar jag besökt ligger det liknande berg runt om som i flera fall kan verka ett bättre val ur skyddsperspektiv. Men jag antar att en fornborg måste fylla mer än ett kriterium. Troligtvis måste den vara tillräckligt tillgänglig för att eventuell boskap ska kunna drivas upp. Äldre och barn bör också kunna ta sig dit. Inte vara för avlägsen utan i direkt anslutning till boställena. Helst bör det finnas någon kallkälla eller i alla fall en bäck. Vatten är nog väsentligt.

Antagligen var detta en djup vik vid tiden när den byggdes. Invånarna här måste ha förvarnats i god tid från de andra fornborgarna via vårdkasar. Angripare, förmodar jag, anföll på vad som senare skulle bli klassiskt vikingamanér. Strandhugg, det fanns antagligen ingen tid eller lust att belägra och vänta ut. Det beror förstås vad de ville uppnå. Troligtvis var det svear eller finnar. De förra var kanske mer intresserade av att kuva. Vilket de med tiden lyckades med.

Vid Selångersån ligger bostället för den här tidens hövding. I dess närhet finns ingen fornborg (15 kilometer till Skansberget känns lite för långt). Då kan man spekulera i att där också fanns en hird som inte var sen att bjuda väpnat motstånd. Det avskräckte nog vilken angripare som helst. Troligtvis är det inte några stora båtar som angriper, möjligen med upp till tolv man i varje. Hårdföra tungt beväpnade män. Dock inte tillräckligt många för att möta en samlad uppretad bondehär eller en stormans minst lika tungt beväpnade hird. Det gäller alltså att slå till och sen försvinna. Helst inte heller bli upphunnen av en övermäktig mindre flotta. På det sättet fyller fornborgarna sin funktion, skydd för en kortare tid. Dock är tio båtar med härdade krigare något som säkert kan mäta sig med vilket motstånd som än bjuds.

Fornborgarna verkar också tappa sin betydelse efter folkvandringstid. Kanske för att svearna uppnått den form av hegemoni de eftersträvat. Vikingatiden erbjöd större båtar och längre färder till platser med större rikedomar. De var dessutom upptagna med att införliva Östergötland med riket, vilket sysselsatte dem ända in i tolvhundratalet då Birger Jarl (Östgötaätt) började forma ett sammanhållet rike. Norrland blir kanske marginellare efter högomsmannen.  Trots att de dominerande ätterna fortsätter att göra avtryck via runstenar. De verkar bara i ett annat sammanhang.

Senare tiders fogdeborgar (Styresholm, Faxeholm) drev in skatter. Symboler för förtryck snarare än skydd.

Lucksta: Troligtvis ett bosättarnamn, förleden då ett mansnamn (Loke, Lokke). Men förleden kan också vara fornsvenska luke i betydelsen stänga, innesluta. Syftande på att vattenleden härefter är stängd, svårframkomlig. Vilket kanske inte är så troligt, det ligger ju en fornborg i Nedansjö. Men det finns också forsar att forcera även om det kan vara svårt att veta hur kraftiga de varit historiskt sett. Men Ljungan är en gammal handelsled från Jämtland. Helt ofarbar kan den inte ha varit.

Soundtrack