Max Pesos

Cirkeln

Författare: Mats Strandberg - Sara Bergmark Elfgren

Det kan vara lätt att avfärda den som ett försök att rida på Harry Potter, Twilight och att romanen inte har någon egen egentlig grund att stå på. Vilket jag gör. Jag gör det lätt för mig. Historien om ett antal häxor som vaknar till medvetande i den lilla orten Engelsfors har alla möjligheter att spinna en historia runt unga kvinnors uppvaknande till att bli kvinnor. Kanske är det en sådan och den lyckas med att helt missa målgruppen äldre medelålders män. Kanske klarar jag inte av att avkoda den här typen av romaner. För mig blir det bara ytterligare en kommersiellt inriktad historia om att göra det paranormala normalt. Häxor i min värld är kloka kvinnor som hotar mannens dominans inte ett gäng tonåringar som lär sig att enda sättet att nå dit är via övernaturliga krafter. Något som jag definitivt inte skulle vilja lära min dotter. Enda sättet att nå jämlikhet mellan könen är långt tålmodigt arbete och förhoppningsvis når mina dotterdöttrar nästan ända fram. Det är dessutom ett solitärt kvinnligt arbete. Det är få män som stödjer det med annat än läppars bekännelser. Så ur ett genusperspektiv tycker jag historien är förkastlig. Det bör påpekas att mina kollegor av kvinnligt kön inte alls håller med mig.

Skildringen av tonårslivet i småstaden Engelsfors tycker jag däremot är briljant. Själv uppvuxen  i en liknande ort, dock för en evighet sedan, blir igenkänningsfaktorn väldigt hög. Både bi- som huvudkaraktärer är fint utskurna. De blir trovärdiga och den mobbade Anna-Karins sätt att använda sina magiska krafter visar den frustration en tonåring kan känna. Moas förälskelse nuddar vid den utveckling som jag saknade här ovan. Vanessas uppbrott likaså och hennes pojkvän Willies slöa drivande genom livet som aldrig kräver att han ska bli vuxen. Det normala livet rymmer i sig sådan naturlig dramatik att införandet av demoner ter sig rätt onödigt. Men, det råder ingen tvekan om att Strandberg och Bergmark Elfgren kan skriva. De behärskar dessutom den här genren och tilltalet i texten träffar de läsare de söker. Språket kan vara lite väl spartanskt men det tror jag är ett medvetet grepp. Kan dock tycka att dialogen blir lite väl stolpigt övertydlig ibland, men det är väl kanske så det är. I verkligheten, där på tonårsrummen eller i sociala sammanhang då tonårstiden stundtals kan vara en vandring på väldigt tunn is.

Spänningen stiger onekligen varefter man läser och kommer tydligen att utveckla sig till en trilogi. Inte så ovanligt i den genre som författarparet rör sig i. Så cirkeln kommer inte att sluta sig än på ett tag.

Apropå Genre. Den här historien hyllas bland annat som genreöverskridande. Jag står som ett frågetecken, lite krokig sådär. Den här formen är en utveckling av fantasy till en något modernare tappning där Twilight eller den där fasansfulla  Once upon a Time är de mest aktuella. Den korsar inte Fantasy med exempelvis Magisk realism som den betydligt bättre Flickan med glasfötter. Cirkeln kastar istället in tonårsdrömmar vilket det redan fanns proppfullt av. Man får anta att det kommer att kryddas med mera sex desto längre vi kommer i trilogin.

Bokdebutant.se

Nomad