De som kommer för att ta dig
Kategori: Litteratur
Författare: Jens Ganman
Har inte ”sålt särskilt många böcker” påstår han själv i den korta presentationen av sig. Boken är utgiven på Calidris Förlag. Ett hybridförlag verkar det som utifrån deras hemsida. Men författaren har gett ut en mängd böcker, han borde inte behöva bekosta dem själv. Men det är också få förunnat att leva på sitt författarskap. Då får man ha andra strängar på sin lyra. Han är både musiker och journalist och flertalet av hans böcker har han säkert inte behövt bekosta själv. Det är en professionell skribent, det märks. Romanen har ett bra språk. Den här ligger i mitten av hans bibliografi.
Det finns ett citat ur Processen av Frans Kafka som pendang till romanen. En roman som säkert varit en stor inspiration vilket redan titeln avslöjar. En surrealistisk paranoid upplevelse.
Inledningen bestämmer tempot. Det är högt. Huvudkaraktären springer bokstavligen sida upp och sida ner. Hela tiden med ett växande medvetande om att det han upplever faktiskt är verklighet. Hela världen vänder sig mot honom. Han förstår inte varför. Det gör du inte heller som läsare. Man börjar till sist undra om det inte är en människa som uppfattar verkligheten på ett högst personligt sätt och att han verkligen gjort något som han inte själv begriper är förkastligt. Något som för honom är så trivialt att tanken inte ens slår honom.
Ingen av karaktärerna heter något annat än en bokstav. Huvudpersonen heter A. Som att det är ett utsnitt ur en verklig händelse där alla inblandade behöver sin anonymitet. På det sättet blir också händelsen anonym. Isolerad. Läsaren blir instängd tillsammans med A i ett förlopp som skulle kunna hända dig, när som helst. Det hände Josef K. Det händer A. Det händer massa av människor, i Ryssland, USA eller Kina bara för att välja några få. Så visst är detta en politiserad roman. Ett varningens finger hur skör vår demokrati är. Att vi inte får låta oss förledas av de som påstår sig försvara den, till varje pris.
Det är, som sagts, en roman med väldigt högt tempo. Vilar endast när A vilar. Men det tempot skapar en förväntan på upplösningen. Jag undrar hur mycket författaren kämpade med det. Blir kanske lite för mycket Deep State även om jag tycker det är acceptabelt. Speciellt med tanke på allt jag upplevt med A, min kompis. Det är en mycket välskriven roman. Jag har svårt att förstå varför han var tvungen att använda ett hybridförlag för att få den utgiven, om det nu inte var så att de bekostade den åt honom.
