Norma
Kategori: Litteratur
Författare: Sofi Oksanen
Att det finns en ljusskygg verksamhet runt hårförlängningar var en nyhet för mig. Verkar röra sig i samma kretsar som surrogatmödrar vilket författaren berättar om i boken som följer efter denna, Hundparken. Likt den är den här lite för spretig, lite för många karaktärer att hålla reda på inledningsvis. Svårighet i att förstå den kriminella klan vars verksamhet styr handeln. Vilka syften en del av deras handlingar har.
Normas mamma dör, kanske under mystiska omständigheter. Hon blir lämnad ensam i vad som verkar vara ett asocialt liv. Likt häxan hos Rapunzel har modern skyddat sin skatt, dottern som har ett hår med ett eget liv. Det växer ohemult, reagerar på känslor. Men som i mystisk realism accepterar man den här högst sagoaktiga premissen. Oksanen bäddar väl för den. Hon är en skicklig berättare.
Norma förstår att modern inte berättat allt. Grävandet i hennes historia ger resultat eftersom. Även om jag tycker att det fortfarande är lite otydligt. Hela romanen blir till ett frågetecken. Surrogatmödrar-skapet ges mer och mer utrymme, jag uppfattar till sist den här boken som en skrivövning till den efterkommande Hundparken. En pendang. Om det är författarens avsikt låter jag vara osagt.
