Stacken
Kategori: Litteratur
Författare: Annika Norlin
Det är en märklig samling människor som samlas vid en sjö i en glesbygd dominerad av skog. Betraktade av Emelie, som efter att ha gått in i väggen beslutat sig för att tillbringa en tid i naturen. En egen retreat, ensam en bit ut i skogen. Samlingen uppträder på ett ytterst märkligt sätt och Emelie blir allt nyfiknare på vilka de är.
Romanen är hur denna märkliga samling människor kom att bli närmast betraktad som en sekt, utan att de själva är medvetna om det. Alla är outsiders, utom en, Sara. Hon är en outtalad ledare, charmig, retorisk. Hur de samlas på en gård ute i skogen och lever i en egen värld utanför samhället. Rädda att bli upptäckta.
Det är som att Norlin undersöker vad en sekt är. Vilka som blir medlemmar. Hur de skapar en egen verklighet som skiljer sig avsevärt från den gängse. Det blir riktningen i berättelsen. Man förstår varför en del av dem föredrar den parallella värld de lever i men ifrågasätter också varför den accepteras av några. Nackdelarna blir eftersom alltmer uppenbara. Jag ser ingen konflikt i det kollektiva och den individualism som Emelie representerar. Trots att den stockholmskoncentrerade verkligheten hon kommer från ifrågasätts tydligare. Den sociala medievärlden och vanlig gammelmedia drar oftast in sina följare/läsare i en hysteri som inte blir olik en typ av sekt. Är det så konstigt att man vill isolera sig och bara stänga av den yttre världen när Pernilla Wahlgrens val av brudklänning toppar nyheterna.
Det är en väldigt obehaglig läsning. Ingen som ifrågasätter något. Speciellt om Sara bestämt något. Men också väldigt bra. Upplösningen är kanske inte vad jag väntat mig. Avslutningen av romanen har ett betydligt högre tempo, nästa så att man åker rutschkana ut ur den.
