Alltid fucka upp
Kategori: Litteratur
Författare: Moa Romanova
Serieroman. En mörk sådan. Huvudkaraktären lider av panikångestattacker, oklart om hon har något begrepp om varför. Men det kanske man inte har. De bara kommer. Samtidigt försöker hon skapa sig ett liv, saknar någon att dela det med, kanske. Eller bara någon att dela säng med. Tindersvajpandet gör att hon till sist träffar en kulturpersonlighet, en känd Tv-personlighet som genomgående visas med en papperspåse över huvudet. Ska vara Fredrik Lindström enligt någon flashbacktråd som jag inte kunde låta bli att leta upp.
Det ska vara självbiografiskt. Vet inte om det är en egen genre bland serietecknare. Mats Jonsson och Martin Kellerman är väl inne på samma spår, eller var när det gäller den senare. Romanovas senare böcker handlar om turnéer hon gjorde tillsammans med Shitkid. Fast allt skapande är väl någon form av biografi, kanske inte så utlämnande som här.
Det är fantastiskt tecknat. Lite halvt psykedeliskt. Jag kom (oförhappandes månne) att jämföra med Furry Freak Brothers. Även om droger förekommer hos Moas karaktärer har de inte den allt överskuggande betydelsen som hos the Brothers. De är också betydligt lättsinnigare, den humor som finns hos Moa kan lätt missas i den tunga skildring av psykisk ohälsa som görs. Hennes besök hos modern gör ont i flera veckor efteråt. The Brothers är lite stökigare i bild, Romanov betydligt renare.
Det blir inte en historia med en början, mitt och slut. Det är mer ett tillstånd som skildras. Vilket räcker mer än väl. Moa Romanova är från Kramfors (Ytterlännes som sin kollega Mats Jonsson och Bo R Holmberg). Man blir stolt och lite ohälsosamt by-nationalistisk.
