Första blodet
Kategori: Litteratur
Författare: Amélie Nothomb
Ej att förväxla med First Blood som i filmform födde en ändlös räcka av B-action. Det här är en mer stillsam historia om en pojke, Patrick, som upptäcker att han svimmar vid åsynen av blod.
Patrick växer upp under andra världskriget med en mor som inte vill veta av honom efter att hans fader dött. Det blir mest en kärleksfull mormor som tar hand om honom. Samt en farfar, som kanske inte tar hand om honom så mycket, men som sätter karaktär på pojken. Trots detta är det med en obotlig optimism han tar sig an alla upp- och nedgångar i livet. Han verkar älska allt han utsätts för.
Det är en lång räcka militärer på både mammans och pappans sida vilket leder honom in på tankar om att föra arvet vidare. Vilket blir besvärligt då han svimmar vid åsynen av blod. Det bestäms att han ska bli diplomat. Han växer trots allt upp i överklassen, även om den är något bedagad.
Historien som berättas är huvudpersonen tankar när han ställs inför en exekutionspatrull, redan i det första korta kapitlet. Hans liv rullas upp. Det är både tragiskt och komiskt. Kanske inte en så stor berättelse men underhållande. Kort och med ett bra språk.
Patrick är namne med Nothombs pappa, en diplomat. Jag misstänker att romanen är en hommage och skildrar delvis en händelse han varit med om. Han dog 2020. Författarinnan är en ny bekantskap för mig. Hon verkar dock vara stor på kontinenten, särskilt inom de fransktalande områdena. Jag finner det nog nödvändigt att återvända till henne på grund av ledigheten i både språket och berättandet.
