Raka Rör
Kategori: Litteratur, Musik
-Historien om Kal P. Dal
Författare: Peter Dahlqvist & Jeanette Rosengren
Boken väger 1,1 kg, enligt Fredrik Strage, som en gång fick den vid ett av sina uppträdanden. Han orkade inte ta med den hem. Som kvällsläsning blir den rätt arbetsam. Passar bättre som coffe table-lektyr, även om jag knappast kan kalla den en estetisk välgörare för rummet. Den är gedigen men lämnar kanske inte precis något större eftertryck, ungefär som den person som avhandlas. Jag har dock en arbetskamrat från Skåne som får något drömskt i blicken när namnet kommer upp. Det går inte att underskatta Kal P Dals betydelse i den sydligaste landsända. När han (enligt boken) gjorde den legendariska spelningen på Skansen bodde jag i Stockholm. Det giget passerade över både mitt och mina kompisars huvud trots att vi gemensamt säkert täckte upp varje tänkbar konsert som gjordes i staden. Storheten har alltså en lokal geografi trots ett ändlöst turnéliv runt hela Sverige.
Han nämns ofta som kompositör, men majoriteten av inspelat material består av översättningar och rakt av stulet material. Ett flagrant exempel är Karolin där han står som ensam upphovsman, men som Status Quo tidigare gjort under titeln Caroline. Bandmedlemmar uppger att deras kompositioner kunde få Kalle som medupphovsman när han ändrat en rad. Han verkar inte ha varit någon stjärna på sitt instrument och var (enligt bokens uppgifter) helt rudis på arrangemang. De flesta tycker att han inte ens kan sjunga (vilket jag till viss del kan hålla med om). Hamnade ofta i bråk med bandmedlemmarna. Verkar inte vara någon trevlig typ. En egotripp på två ben som älskade och krävde att vara i centrum. Trots det var han älskad. Alla som intervjuas lägger ett romantiskt skimmer över minnet av honom. Han var trots allt en rolig jävel. Men man får intrycket av ett after ski-band där Kalle är den som uppammar ett oherrans tryck i lokalen. I princip alla låtar är någon form av cover trots att Kalle står som upphovsman till dem.
Placera honom nog i samma genre som Eddie Menduza, eller som dagens EPA-dunk. Musik skapad för tonåringar en sen fredagskväll i landsorten. Inte min tekopp, trots att jag tillhörde målgruppen när han slog igenom. Kalle kallade själv genren slashasrock. Tilltalar motorburen ungdom.
Det blir lite som ett storhetsvansinne över detta praktverk. Vissa historier återkommer vilket tyder på att så mycket egentligen inte hände. Laddad med ett överflöd av pressklipp och bilder (utan bildtext så man får ibland gissa sig till vem det är). Boken är lika uppblåst som karriären och vilken betydelse han hade i svenskt musikliv. Originalitet lyser obarmhärtig med sin frånvaro. Vilket blir än tydligare när man går igenom hans samlade verk på någon strömningstjänst. Det är rent erbarmligt. Karriären blev också kort.
Jag har problem med att se storheten. Men han måste varit något alldeles extra när de uppträdde live. Någon annan förklaring har jag svårt att se. Populariteten i Skåne grundar sig nog i skånsk lokalpatriotism. Han sjöng på sitt Arlövmål och blandade upp texterna med romanislang och vad jag förmodar vanlig slang förekommande i Malmö. Men jag har lika svårt att förstå Håkan Hellströms storhet. Kan inte heller sjunga och det mesta av materialet är stulet lite här och var. Men han verkar vara en gigant på scenen. Missförstå mig inte. Bägge har ett existensberättigande, jag blir bara så förbluffad av att de inte når fram till mig. Någon låt borde jag uppskatta, men nej. Dessa storheter har ändå en tillräckligt stor publik, de saknar inte mig så det är ömsesidigt.
Det ägnas mycket utrymme åt att förklara att Kalle inte var någon högerpopulist trots att han sände närradio under skånepartiets vingar. Det betvivlar jag inte. Han verkar inte ha tänkt så mycket på vad han gjorde, huvudsaken det var roligt. Som allt annat han gjorde blev det succé. Åtminstone enligt boken.
Jeanette Rosengren är författare och journalist med ett antal böcker på sitt samvete. Även ägare av Kira, förlaget som gett ut boken. Verkar nästan som en egen kulturinstitution. Gör även Pod med Kalle Lind. Peter Dahlqvist verkar vara en rockjournalist, verksam i Skåne. Har inte lämnat något större eftertryck på nätet.
