Sveriges långa historia
Kategori: Historia, Litteratur
-människor, makt och gudar under 14 000 år
Författare: Jonathan Lindström
Det är inget litet projekt författaren/arkeologen Lindström gett sig på. Han börjar där inlandsisen sakta låter landet stiga fram från den senaste istiden. Renjägare följer iskanten och skapar sig ett utrymme där de kan leva.
Vi kan alla lära av historien fast vi oftast inte gör det. Redan vid den här tiden handlade det om att anpassa sig och inte brandskatta det underlag man hade för ett drägligt liv. Lindström visar flera gånger om hur samhällen som inte utvecklas går under eller hur känslig flora och fauna är för att överanvändas och därmed leda till att själva grunden för samhället går under. Hur känslig den levnadskultur man odlat är. Invandring ock yttre kulturpåverkan gör att samhället överlever. Andra sätt att leva på, andra gudar. Olika kulturer assimilerar sig i varandra och överlever gemensamt. Det är minsann en bok för Jimmy Åkesson att läsa.
Skriven på en väldigt positiv prosa som en lekman kan ta till sig. Den har till och med lite humor här och där, ett underhållande sätt att se på våra förfäder samtidigt som det ligger något lättsamt pedagogiskt i texten. Folkbildande. Trots sin tjocklek blir det aldrig tungt samtidigt som den mycket väl kan användas för grundkurser i ett akademiskt sammanhang.
Men det absolut bästa är att Norrland får ta lika mycket plats som resten av det gryende Sverige får ta. Det ser man inte ofta. Betydelsen av småkungadömet Hälsingland med säte i Högom sätts in i ett sammanhang, inte som något perifert utan som en central del. Vikten av den norrländska handeln för resten av den Skandinaviska halvön. Kontakterna öster- och västerut som gjorde att det inte var avhängigt de södra delarna. Han pekar dessutom på skriftliga källor som visar att betydelsen sträckte sig vidare ut i Europa, han ger till och med högomsmannen ett namn: Wada. Som ångermanlänning och norrlandspatriot kan man bara skicka ett varmt tack till författaren. Tyngden av Mjälleborg, där Lindström kanske låter sig spekulera lite väl fritt i hur Sveakungar försökte ta över handeln. Men det är också spekulationerna som gör det väl värt att läsa. Arkeologi kan hitta otvetydiga spår men det är när det korsbefruktas med andra fält som det blir intressant. Ekonomi, historia etnologi. Då kan det växa fram en berättelse som kan förklara ett händelseförlopp.
Sandby borg är ett annat exempel där berättelsen får liv i en maktkamp som i slutändan ändå bara får förlorare. Till skillnad från många av sina kollegor är han en riktig berättare, nästan i klass med de västerbottniska författarna, men bara nästan.
Boken är så omfattande (1,1 kg) att författaren (hitintills) fått besöka podden Historia.nu tre gånger. Han har bland annat talat om Herulernas folkvandring från Västkusten ut i Europa ända ner till Krim, ett träluppror som med stort besvär kvästes av sveakungen samt om Svea rike. Här får han bre ut sig ännu mer och visar sig vara väldigt underhållande. Men Urban Lindstedt, poddens programledare, har en sällsynt god hand med sina intervjuoffer. Det blir aldrig tråkigt och aldrig långt till ett skratt över hur absurt våra förfäder ibland uppträdde.
Jag rekommenderar att inte läsa boken rakt av. Jag varvade med en del skönlitterärt och fördjupningar i skeenden från boken. Låt det får ta den tid det tar. Bland annat läste jag även Nestorskrönikan och blir lite förbluffad över hur lite skandinaverna omtalas. Inte ens furst Jaroslavs hustru, Olov Skötkonungs dotter, beskrivs med mer än några rader när det nämns i förbigående att hon dött. Detta sagt med tanke om hur ymnigt urkunden förekommer i Sveriges historieskrivning.
