Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt
Kategori: Litteratur
Författare: Gail Honeyman
På inrådan av den allestädes närvarande dottern lånade jag denna. Feel-good sa hon. Kan knappast instämma, åtminstone inte inledningsvis. Eleanor är verkligen någon som är på besök i verkligheten. Hon verkar leva i ett parallellt universum där hennes moder har bestämt reglerna, vad som går eller inte går. När man väl ser bortom vad jag först uppfattar som en stalker visar det sig vara en vilsen dotter som kämpar för att slita av banden till en dominant moder. Så dominant att hon numera verkar sitta bakom lås och bom för något vi inte får reda på, men de verkar ha att göra med Eleanors halvt brännskadade ansikte. Ett förhållande barn-förälder som jag tycker mig även kunna se i Choke.
Eleanor arbetar som ekonom på ett designerföretag. Dagarna rinner i väg med minimal social interaktion. Beroende lika mycket på henne själv som på en oförstående omvärld. Hon är som en lillgammal sjuåring. Jag kan stilla undra hur hon lyckats ta sig ända hit, dessutom via en universitetsutbildning. Helgerna tillbringas med två flaskor vodka.
Men hon utvecklas, främst på grund av hennes arbetskamrat Raymond, IT-teknikern. Långsamt nystas hennes liv upp, det innehåller mer än en traumatisk händelse. Den dramatiska kurvan kan tycka lite väl schablonmässig och påminner inte så lite om en hollywoodproduktion. Det brännskadade ansiktet får sin förklaring trots att man själv redan listat ut händelseförloppet. Ett förlopp som i övrigt inte bjuder på några överraskningar. Det är som om en redan färdig hollywoodmall lagts för att peka ut var vi känslomässigt ska reagera och hur. Därav feel-good. Vi förväntar oss en känsla och får den och hjärnan belönar oss med lite dopamin för att vi var så förutseende.
Kan tycka att litteratur som lånat sitt berättande från filmindustrin bara ökar med åren. Som om det viktigaste är att en enkelspårig producent ska läsa och köpa, för en produktion som sen kan visas i strömmande TV i evighet, amen.
