Neuromancer
Kategori: Litteratur, SF
Författare: William Gibson
Hårdkokt i sin stil men påminner också om Bukowskis skitiga värld av droger och tillfälligt sex. Men naturligtvis utspelad i en framtid vars mörker omfattar genetisk omvandling av människor som både något önskvärt, eller något påtvingat. Det senare drabbar huvudkaraktären en briljant hackare som begår misstaget att stjäla av sin arbetsgivare.
Inledningsvis går tankarna till filmatiseringen Blade Runner. Vilket även Gibson insåg. Han hade redan skrivit halva romanen när filmen gick upp på biograferna och stördes oerhört av att läsarna skulle se det som en efterapning, han skrev om ett antal gånger men har ändå inte lyckats skaka av sig likheten. Vilket egentligen inte är förvånande, bägge rör sig inom genren cyberpunk. Philip K Dicks roman är dock SF i en mer renodlade form, skriven nästan 20 år tidigare.
Matrix-skaparan har utan tvekan läst den här romanen och skapat sin värld efter den. Det är alltså en tidlös klassiker som påverkat hela SF-genren, pappa till begreppet cyberpunk.
Vän av ordning kan fundera över varför jag inte läst den förrän nu. Ja, säg det. I alla händelser stämmer jag absolut inte in i den unisona hyllningskören. Den är stökig, referera till saker som jag antas veta vad det är när det i själva verket är ett hitte-på av författaren. Begrepp, ord, företeelser som bara passerar över huvudet. Det stör hela historien och den hårdkokta stilen blir till sist bara patetisk och tröttsam. Huvudkaraktärerna flyger kors och tvärs över planeten och ut och in i omloppsbana. De genomför olika kupper som ska leda till något antagligen ledda av någon som de inte vet vad det är. Jag har svårt att uppbringa någon känsla för någon av dem. Karaktärerna är så platta att de lämnar mig helt likgiltig. Det enda som är bra är idén. Den är bara så uselt genomförd. Dock märks det vilken enorm inverkan den haft på filmindustrin.
Att världen styrs av företag och organiserad brottslighet är en förutsägelse som Gibson träffar rätt med. Romanen gavs ut 1984 och den framtid den beskriver är vår nutid. Kan man kalla de auktoritära styren vi ser världen över för något annat än organiserad brottslighet och de digitala företagen äger snart det innersta av våra väsen. Jag blev nyss erbjuden av Adlibris att som kund skriva recensioner till deras hemsida. Utan ersättning givetvis. I gengäld skulle de kunna använda mitt material efter eget gottfinnande. De hävdar inget ägarskap till det jag laddar upp, men ”Du ger oss en världsomfattande, icke-exklusiv, avgiftsfri nyttjanderätt (med rätt att vidare licensera)”. Tack så mycket!
