Pilgrimsleden Selånger
Kategori: Historia, Lokal Historia S-vall
När Olav den helige (eller den digre som han kallades av sin samtid) försökte återta makten i Norge från Knut den store kom han genom Svea rike. Han fick stöd av den svenske kungen Anund Jakob (hans svåger) med 400 krigare från den personliga hirden. Sen vandrade han upp genom Dalarna, Värmland för att till sist hamna i Jämtland där han antagligen blev väl mottagen på Frösöns Kungsgård. Jämtarna betalade vid den här tiden skatt till sveakungen. Ett arrangemang som tillkommit efter slaget vid Svolder. Efter vägen samlade han ytterligare män, så när han kom till Stiklestad hade han en här som bestod till större delen av utlänningar.
Det är i alla fall vad Olav den heliges saga säger. Det står inget om att han gjorde en avstickare till Selånger. Men isländska sagor är väl heller inte något som man kan anse är hundraprocentigt sanningsenligt. Men det är väl den enda källan som finns
Jag är för att människor ska komma ut i naturen. Att skapa leder som är riktigt långa och väl underhållna är något som jag stödjer till 100%. Men att en viking som Olav Haraldsson vandrar från Selånger till Stiklestad har jag svårt att köpa. Var än han styrde sin kosa var det via båt. Det var hans naturliga färdsätt. Varför drar han upp sina skepp (han seglade från Kiev och i sagan är det tydligt att de drar båtarna mellan sjöarna) och sen bestämmer sig för att gå? Det finns två farbara sjöleder, Ljungan och Indalsälven. Den senare vore den absolut naturligaste vägen, den tar dig nästan ända fram till dagens norska gräns. Han beslutar sig alltså för att med sitt högst sjödugliga manskap vandra med utrustning tvärs över landet. Troligast är väl att den sista biten över fjället gick till fots, eller till häst. Åtminstone kungen fick tag på en.
Jag har gått en kortare bit vid Ristafallet, där även en St: Olofs källa finns. Där går leden tätt, tätt intill älven.
Att Olav helgonförklaras är troligtvis för att Norden, enligt påvestaten, behövde ett helgon. Hans gärning som missionär för Norge belönades trots att den till större delen bestod av hot. De som inte omvände sig fick sina gårdar brända och hela områden kunde härjas om man vid tinget motsatte sig den nya tron. Vid flera tillfällen brändes gårdarna innan bönderna hunnit hem från tinget. Han undvek alltid strid om han inte var säker på att gå vinnande ur den. En hjälte av nordiskt snitt från den här tiden är han definitivt inte. Ansågs av många för att vara grym och landet var under hela hans regeringstid delat i synen på honom.
Bilden man får från sagan är en opportunist som grep makten när Knut den store var för upptagen av krigståg. Olav väljs till kung samma år som Knut avseglar till England för en storskalig invasion. När Knut väl väljer att ta itu med det norska problemet viker Olav ner sig och flyr till sin andra svåger, Jaroslav kung i Kievriket. Det är återkomsten till Norge som gett upphov till pilgrimsleden och på grund av hans popularitet som helgon ville många sedan slå mynt av resan.
Det tycks mig också som att sagan beskriver en något motvillig monark. Han hade antagligen inte tänkt återvända om inte det funnits påtryckningar från några norska stormän. Det är inte särskilt hedersamt att ligga som vasaller under Danmark för att inte tala om de inkomster man säkert gick miste om. Dock räknade man inte tillräckligt på motståndet, som till och med delade släkter. I slaget stred bröder mot varandra. Att Olavs här till större delen bestod av utländska soldater hjälpte nog inte heller i ögonen på norrmännen. Risken att byta en utländsk stormakt mot en annan var nog inte lockande. Det var trots allt missnöjet med Svears och Daners skattetryck som ledde honom till makten.
Pilgrimsleden efter Klarälven är en troligare färd för Olav men där hävdas inget annat än att det är en medeltida pilgrimsled till graven i Trondheim. Selångers St: Olofshamn har en namne i Hälsingland från vars nejd det även utgår pilgrimsleder. St: Olav är så populär runt Norden och Baltikum att förleden finns överallt. På Island ska det finnas 70 kyrkor som bär hans namn. Inte dåligt jobbat av en uppenbarligen tämligen trind man från Norge.
