Mjälleborg - Jämtland
Borgens livslängd delas in i sex faser varav den tredje (senare delen av 400–600 e.kr) ska ha haft fast boende inom borgområdet. Men arkeolog Ove Hemmendorff betonar flera gånger hur svårtolkat området är. Fas fyra tror man att borgmuren är raserad och det hus som står där har ”förhållandevis klena” stolpar att bära upp taket med. Det finns dessutom ingen härd. Slutsatsen man kan dra är att det är ett kulthus. De två sista faserna, fram till 1600-talet verkar området ha använts som slåtteräng eller helt enkelt lega i träda. Arkeologerna hittade lager med bränt material vilket visar att borgen blivit bränd mer än en gång.
Det finns teorier om att borgen i huvudsak varit stapelplats för handelsvaror för vidare skeppning över kölen till Tröndelag eller ner till svenska östkusten via Ljungan och Indalsälven. Då hamnar man också vid det relativt fornborgstäta sundsvallsområdet var historia visar upp en rätt välbärgad elit. Det är framför allt skinn och järn det handlar om. Handelsvaror som skandinaver har krängt till mellaneuropéer säkert sen förromersk tid. Att dessutom jämföra med Tunaborg i Hudiksvall som verkar ingå i ett mer komplext system där järnhandeln var ett ekonomiskt fundament, något som jag omvärderat sen jag besökte platsen.
Det ska ha funnits en jätte som bodde på Öneberget som inte stod ut med kyrkklockorna och därmed lämnade bygden tillsammans med sina tre söner. Honom såg jag inget spår efter. Däremot finns det en hel del fornminnen i området och ön har nog tidigt varit central i de jämtländska bygderna.
Mjälle (ett område i anslutning till berget) är ett hemnamn enligt Hemmendorff. Förleden är annars vanligen tolkad som mellan, byn mellan två andra byar. Eller ”mjölfin sand” som pekar på områdets miljö eller jordmån kanske man kan säga.
