Tag en Tulo
Kategori: Allmänt
Läste ett kåseri (EKG - Eva Karin Gyllenberg) om Tulo-reklamen vid St: Eriksbron, Stockholm. När jag bodde där passerade jag den ett antal gånger. Brodern bodde på Kungsholmen och jag i Vasastan. EKG´s text väckte en hel del minnen. Vad jag inte visste var att byggnaden var den tidigare godistillverkaren Thules fabrik. Ett enormt komplex tydligen som idag omvandlats till mondäna lägenheter under Oscar Properties fasta hand. Kan knappt föreställa mig priserna för en lägenhet.
Choklad AB Thule blev delaktiga i upphovet till GB Glace innan de köptes upp av Cloetta Men det är inte de som idag äger den rätt fantastiska neonskylten. Det är bostadsrättsföreningen. Jag tror inte ens att Tulo finns i Cloettas sortiment längre (finns dock som retrogodis hos Sockerbageriet). Men Cloetta har, efter att EKG piskat upp en opinion i huvudstaden, gått med på att renovera reklamen för att sen överlåta den till sagda bostadsrättsförening. Intressant historia hur vanlig reklam idag betraktas som något kulturellt i behov av skydd.
Choklad Thule AB är också upphovet till Bitte. En liten knäckaktig chokladbar. En favorit för undertecknad ända fram till senare delen av sjuttiotalet. Då kunde man fortfarande bita den hårda knäcken utan att alla plomber fastnade och följde med ner i magen. Jag brukade inhandla den i en kiosk framför Filadelfiakyrkan vid St: Eriksplan på väg hem till Drejargatan. En dag fanns den inte längre. Kioskägaren förklarade omständligt att den maskin som tillverkade den hade gått sönder. Det fanns inga reservdelar att tillgå från den tyska tillverkaren av maskinen och Cloetta beslutat att ta den ur sortimentet. Jag är mest förvånad över att han hade all denna uttömmande information.
EKG är inte ensam om att vurma för den här formen av nostalgi. Att sörja över den tid som flytt. Min egen generation fyller Facebook med olika sidor där man med en trånande suck saknar allt från B 18-motorer till smågodis. Det må man väl få göra. Det skadar väl ingen. Om inte en välrenommerad journalist får för sig något förstås, men Cloetta har väl pengar över (omsätter ett antal miljarder kronor) till att skapa lite goodwill hos den gemene övre medelålders stockholmaren. Fick ju en hel del reklam på köpet.
