Styr din plog över de dödas ben
Kategori: Litteratur
Författare: Olga Tokarczuk
Nobelpristagare bör få åtminstone en chans.
Den polska landsbygden målas upp precis efter den inre bild jag har efter att ha vuxit upp under det kalla kriget. Den är inte munter. Det är dock huvudkaraktären vars lakoniska funderingar har en stillsam humor. Snabb i tanken trots sin relativt höga ålder, ser annat som andra inte ser men det hänger också ihop med hennes intresse för astrologi. Den styr hennes åsikter om de människor hon möter.
Ond bråd död drabbar den lilla by hon bor i. Den decimeras med en tredjedel av den bofasta befolkningen när den lokale tjuvjägaren hittas avliden. En inte särskilt omtyckt granne. Men det dyker upp ytterligare ett lik som har större dignitet. Vår protagonist teorier är det ingen som tar på allvar, de flesta ser henne bara som en knäpp kärring. Även undertecknad tvivlar på henne. Hon liknas allt mer vid en rättshaverist, ingen vill lyssna på henne.
Allt utvecklas till en lågmäld thriller med en upplösning värdig Agatha Christie. Men framförallt är det en uppgörelse med hur människan hanterar naturen. Det absurda i hur Sankt Hubertus är jägarnas skyddshelgon. En jägare som insett det orättfärdiga i att döda efter en uppenbarelse ändå står som beskyddare av jakt.
Kan bli lite för mycket ascendent och åttonde huset etc. Är man inte insatt i astrologins mystiska värld blir det kanske lite rörigt (undertecknad är, till både sin omgivnings och sin egen förvåning, mycket väl insatt i de olika husens betydelser, har själv ascendenten i Lejonet).
Författaren använder sig av stor bokstav för vissa ord, som om de är egennamn. Åkomman, Flickorna, Brevbäraren, etc. Poängterar vad som är viktigt. Språket har en munter ton, kanske inte det lättillgängligaste men inte heller tungläst. Lite av en paradox i sig.
Som en not kan tilläggas att i Sverige firas på enstaka håll Hubertusdagen (3 november) med Hubertusjakt. Jag har själv bevittnat en.
