Ondskans tid
Kategori: Film & TV
En berättelse om hur ukrainska nationalister slaktade polska medborgare i polens sydöstra hörn, främst Volhynia, idag ukrainskt territorium. Det har alla kännetecknen av folkmord, trots det hyllas dess inspiratör, Stephan Bandera, av den ukrainska staten idag.
Historien följer en ung kvinna under 1939-43 som får genomlida övergrepp från rysk, tysk och ukrainsk milis och risken att råka ut för polsk milis, om man inte kunde bevisa att man var polsk. Grannar slaktar varandra, bröder dödar varandra. Och ändå är det bara ett av de otaliga övergrepp som begicks under andra världskriget.
Inledande bröllopsscen (som vida överträffar Gudfaderns) är inledningen till en resa för den unga kvinnan som är en brant utförsbacke klippt på ett av de mest innovativa sätt jag beskådat. Filmen visar än en gång att det är bara östeuropéer och finnar som kan göra filmer om krig vars trovärdighet vida överstiger den anglosaxiska filmindustrin. Här finns inga hjältar, bara offer. Stundtals otroligt våldsam, men då ska man ha i åtanke att alla övergrepp som sker är dokumenterade fall, det är en vardag som förekommer i krig.
Noterbart är att den är förbjuden i Ukraina.
