Israel
Kategori: Istället för vykort
Precis som med Krakow lämnar den här resan en lite bitter eftersmak. Fast av en helt annan art. Tel Aviv är en modern västerländsk stad med säkert en hel del progressiva unga israeler. Det kändes helt riskfritt att vara ute, beror säkert på den mängd soldater som satt på restauranger och tåg eller spatserade på stranden, alltid med sina automatvapen. De såg lediga ut, men en israelisk soldat är visst aldrig på permis utan sitt vapen. Men, väldigt avslappnat.
Tidigare Hebrons livligaste marknadsgata, numera på bosättarnas område. Inga Palestiner förutom de som bor bakom de burförsedda balkongerna är tillåtna.
Vi förflyttade oss bara några mil in på Västbanken till Hebron, proppad med bosättare. Stämningen var helt annorlunda. Delar av gamla staden har spärrats av för Palestinier, de trakasserades oavbrutet av bosättare som tilltvingat sig bostäder centralt. Marknadsgatan var tvungen att ha staket över sig, bosättarna kastade sten, hällde urin eller sprit på kunderna. Nedre delen av gatan var i princip tom på kunder. Butiker hade slagit igen och det är en omfattande byråkratisk process att återöppna dem. Den största marknadsgatan hade helt slagit igen. De palestinier som fortfarande bor där är tvungna att göra om sina balkonger till burar för att inte träffas av bosättarnas stenkastande. Det var checkpoints överallt med griniga soldater. Fick själv uppleva en halvtimmes köande (vi var typ 7-8 personer) för att ta oss igenom en. Soldaten var oerhört oförskämd mot vår guide (svensk från THIP, en organisation djupt föraktad av bosättare). Unga pojkar med automatvapen som vet att en död Palestinier inte kommer att förstöra deras karriärmöjligheter. Snarare tvärtom.
Bosättarområde i Östra Jerusalem. Noterbart är tätheten i bebyggelsen på bosättarområdet jämfört med den på Palestinskt område. Byråkratikvarnen mal väldigt långsamt med tillstånd för de senare.
De Palestinier vi lyckades prata med var fattiga, desperata och oerhört less på både intifader och trakasserier. De vill helst bara leva ett normalt liv. Likheten med Nazisternas trakasserier av Judar är slående. Det är etnisk rensning. Israel kommer aldrig att lämna Västbanken, de kommer att fortsätta tills de har tagit över hela området om det så tar några generationer. Det finns idag över 600 000 bosättare på Västbanken, Palestinierna är drygt 3 miljoner.
Vi besökte också Masada, Betlehem, Döda havet och Jerusalem. De delarna var trevliga, men det bestående minnet är de aggressiva bosättarna. Jag är definitivt inte sugen att besöka landet igen. Men man ska aldrig säga aldrig.
