Stålgrottorna
Kategori: Litteratur, SF
Författare: Isaac Asimov
Det här är den första delen i författarens serie "Robotromanerna". Jag befinner mig i någon form av regression när det gäller SF-litteratur. Det här var den enda jag inte läst av de fyra böckerna och till min förtrytelse och sorg finner jag att Asimov inte längre intresserar mig. Frågan om varför han inte gör det överskuggar den övriga upplevelsen av romanen. Det är en ständig prövning av robotlagarnas hållbarhet. Sen irriterar det mig att Asimovs strävan att beskriva ett transportmedel blir så invecklat och intrikat att även min inkompetens att förstå det blir intressantare än hur historien utvecklar sig. Det kan naturligtvis påpekas att oavsett lyckas författaren ändå fängsla mig vilket måste ses som en bedrift.
Det är detektiv Elijah Baley som löser ett fall med sin medhjälpare roboten Daneel, för första gången. En kriminalhistoria alltså, satt i genren SF. Det är som de båda genrena slåss om utrymmet vilket gör att ingen av dem vinner men kriminalhistorien vinner minst. Den är ointressantast, tråkigt nog då den ska vara motorn som driver berättelsen framåt. Det dagliga livet i en fjärran framtid blir en intressantare vinkel att följa. Mattillgång, boende, pendling och de fördomar som förekommer mellan jordens befolkning och boende i rymdstäderna. Människors misstänksamhet mot robotar som Asimov bearbetar likt en lobbyist. Han varnar inte här för en framtid med robotar utan snarare för en framtid utan dem.
