Sekreterarklubben
Kategori: Historia, Litteratur
C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget
Författare: Jan Bergman
Underrättelsetjänst är alltid spännande att läsa om. Det är hemligt och inte sällan cyniskt. Kapten Ternberg hör till de mer cyniska. Han raggar upp kvinnor för att värva dem till svenska arméns underrättelsetjänst C-byrån. Kvinnorna utnyttjas till att via sängvägen ta reda på hur olika nationer ställer sig till det neutrala Sverige som lyckas hålla sig utanför den förödelse som andra världskriget lämnar efter sig. Kvinnorna kallades för svalor och är en icke oväsentlig del i svensk historia. Det var inte bara Jane Horney, de var betydligt fler.
Det är ett gediget arbete författaren gjort i sitt researcharbete. Intervjuer, sorterande i efterlämnade anteckningar av de inblandade, sökande i arkiv (både befintliga och försvunna). Alla är väl inte heller särskilt talföra när det gäller en sådan ljusskygg verksamhet. Huvudpersonerna framstår inte heller särskilt smickrande. Sekreterarklubbens medlemmar gör saker som de säkert helst vill glömma. Bergman behandlar dem dock med den respekt de förtjänar, vissa är namngivna, andra inte.
Det blir spännande att följa krigets förlopp sett från svensk säkerhetstjänst vinkel. Realpolitik eller opportunistiskt? Det blir också en bild av ett Sverige där överklassen har ett gediget grepp om flera samhällsinstitutioner, där unga kvinnor tjänade i de välbärgades hem som tjänsteflicka och det var ibland den enda källa till utkomst som fanns att få. Om du inte utbildade dig till sekreterare. Oavsett blev du utnyttjad. Trots att detta är en dokumentärroman letar man efter var man ska lägga sin sympati utanför sekreterarklubben. Det är ingen smickrande bild av ett Sverige som totalt dominerades av män i sådan utsträckning att dagens samhäller verkar som ett under av jämlikhet.
Det är intressant att läsa om hur Tyskland var ett alternativ innan det blev helt omöjligt att vara protysk. Hur den svenska säkerhetstjänsten samarbetade med Abwehr , hur osäker den svenska regeringen var på Storbritanniens intentioner. Det var en helt annan tid, dock påminner den om dagens världssituation, vilket kan vara väl värt att ha i åtanke. Allt går igen. Men att överleva kriget var prioritet ett, för både svensk regering och dess enskilda medborgare. Hur man gjorde det blev sekundärt och det är svårt att sitta på säkert avstånd och döma någon. Det här är en tid då de flesta moderna säkerhetstjänster grundades.
Det är en bra mix av dokumentär och de delar av fiktion Bergman skapat via replikskiften mellan huvudaktörerna, även om det stundtals kan te sig rätt stolpigt. Men författaren förklarar i efterordet att det är "citerade repliker från skriftliga eller muntliga källor". Gott så. Efterordet är för övrigt lika intressant som boken. Affären Raoul Wallenberg framstår i lite nytt ljus. Lite om presidentklanen Bushs inverkan på amerikansk underrättelsetjänst. Lite om svensk inblandning i affärer som inte ter sig så moraliskt försvarbart där Wallenbergsfären spelar en rätt viktig roll.
