Styvmoderligt behandlad
Kategori: Allmänt
Det är inte lätt att komma från en mindre ort. Grums behövde bara en timmes sändningstid i Uppdrag Granskning för att resten av Sverige skulle få samma bild av den lilla kommunen som antagligen Värmland redan hade. Det svarta fåret.
Kramfors är Västernorrlands svarta får. Det är helt accepterat i de andra kommunerna att se ner på det, i deras ögon, lite efterblivna samhället. Pulver City. Där bor bara knarkare och inavlade bonnjävlar.
Som tur är tycker inte Kramforsborna det själva. De argumenterar inte ens, trots att hemorten var en av motorerna i vad som blev dagens moderna demokratiska samhälle. De tar för givet att alla gjort samma som de. Arbetat hårt i industrin och hållit på sin rätt till del i det välfärdssamhälle som växte fram. Stan är till och med döpt efter en framgångsrik entreprenör. De flesta vet också att Pulver City i grunden är ett smeknamn på staden efter det lätta sågverksdamm som la sig på hustaken under guldåldern. Att det senare fick en helt annan betydelse tar en äkta Kramforsbo med ro.
Kramfors, eller Grums, fyller samma behov som ett mobbat barn. Det är skönt att inte vara längst ner i hierarkin. Att veta att någon annan är det och helst påminna alla om det. Med tiden har i alla fall jag blivit luttrad och jag har en känsla av att mina medsystrar och bröder känner likadant. Man bryr sig inte längre, man bär istället en stolthet över att komma från den lilla industriorten utan att yvas över det. Det kan dessutom roa mig att påstå för den genuine sundsvallsbon att de inte är något annat än en storebror till oss. Samma bakgrund i tung skogsindustri, idag beroende av SCA. Samma mentalitet, samma stolthet över att deras förfäder stod upp mot arbetsgivarna för bättre lön. Samma kuvande. Dock saknas den solidaritet som präglade oss förr i världen. Jag tror att den slogs sönder 1931 i Lunde.
Kramfors befinner sig kanske i en utförsbacke. Ett utdraget uttunnande av befolkning. Så har det varit länge. Redan i mitten av 1800-talet började den här nedgången med "Den stora sågverksdöden". Men det går långsamt och ådalingarna stretar tappert emot.
