Max Pesos

På äventyr i verkligheten

Zara who?

Kategori: Allmänt, Musik

För några veckor sedan visste jag inte att Zara Larsson fanns. Nu bör jag ha en åsikt om henne och är den inte rätt är jag antagligen ett troll. Hur gick det till?
 
Åsikterna är många om hennes upprördhet över att Bråvalla inte håller en jämlik nivå vad gäller fördelningen mellan manliga och kvinnliga artister (vilket knappast kan vara en överraskning för någon) och att hon inte förekom på någon affisch. Eller.... många är väl att ta i, antingen är du för Zara Larsson eller så är du emot henne. Jag är varken eller men det känns som att ta den neutrala vägen är att fega ut och då är jag antagligen emot henne. Men sanningen är att jag bryr mig inte och är förvånad att ingen journalist över huvud taget har funderat över hur Zaras management-team har agerat i den här frågan. Den publicitet som uttalandet har genererat måste få vilken PR-människa som helst att gå i spinn av lycka. Då infinner sig (per automatik kan man tycka) frågan om det inte är en mycket väl planerad indignationskampanj. Att Zara kommer ut på andra sidan med ett mycket gott anseende råder det inget tvivel om. Som kampanj är det i så fall redan en succé.
 
Att en artist (oavsett ålder eller kön) styrs av sitt management till att göra vissa uttalanden och hoppa över vissa kan väl knappast vara en nyhet. Inte heller att artisterna styrs till vissa arrangemang för att stärka varumärket. Det spelar liksom ingen roll om du heter Zara eller Bono. Du omger dig med de rätta personerna som ser till att du håller dig på toppen tillräckligt länge för att tjäna ihop de pengar du behöver, kanske också till efter karriären. Det ligger i både artists och management intresse. Kändisars uttalanden görs oftast efter ett noggrant övervägande.
 
Zaras spelning låg fel tidsmässigt (enligt all expertis numera), 13:15 på sista festivaldagen. Som management gäller det då att göra det bästa av det. Debatten innan gjorde det i princip omöjligt för någon att skriva ner henne. Journalistiskt självmord. Även om vissa recensioner var lite ljumma så spelade det ingen roll, två tredjedelar av textmassan handlade oftast om debatten. Resultatet blev ändå positivt.
 
Zara Larsson må vara ett feministiskt fenomen, ha en fantastisk röst (men låter det inte väl mycket Rihanna?) vara en genomtrevlig människa och vara en bra förebild för unga tjejer men ett PR-trick är fortfarande ett PR-trick, oavsett. Om det nu inte är det borde ändå någon journalist frågat sig hur det egentligen ligger till. En gatekeeper verkar idag reducerats till att identifiera nyheter som ger mest klick och likes.
 
 
 
Kommentera inlägget här: