Max Pesos

Det är en bitterljuv kärlekshistoria med en dramatisk fond av vackra bilder och ljuva stråkar. Regissör Terrence Malick använder sig av alla färgerna i sin filmpalett. Bildspråket favoriseras till förfång för dialog. Karaktärernas tankar blir berättarröster som låter oss se in i deras känslovärld. Det är oerhört vackert. Film som poesi.

Det är historien om indianflickan Pocahontas som berättas. Hur hon först träffar John Smith men sen gifter sig med John Rolfe. Hur hon får besöka Englands kungahus med vederbörlig respekt, då hon faktiskt är prinsessa.

Kan tycka att den berättas lite väl långsamt, minst 45 minuter för lång, vissa avsnitt upprepas så att vi verkligen ska förstå vilka känslostormar som rasar i den fysiska attraktionen, men fortfarande rätt fascinerande som film. Så pass annorlunda i sitt sätt att förmedla historien.

Sevärd