Murarna på Norra Berget
Kategori: Lokal Historia S-vall
Sundsvall ligger som bekant i en relativt djup dalgång. De två bergen, originellt döpta till Norra- och Södra Berget, dominerar horisonterna i norr och söder. De fornborgar som finns runt staden ligger dock inte på något av dem. Däremot kan man i Norra Bergets skog hitta murar där åtminstone en kan vara förvirrande lik något som haft möjlighet att vara ett försvarsverk. Men, det är uppenbarligen något helt annat.
En vän visade mig en blogg som tog upp ämnet. Jag blev naturligtvis intresserad. Speciellt som vi amatörhistoriker älskar att spekulera och kommentarstråden som följer i bloggen ger en del uppslag.
Enligt Riksantikvarieämbetet är det inget annat än ett kulfång. Väldigt märkligt placerat kan tyckas, men kan man inte lita på riksantikvarieämbetet, vem kan man då lita på. Dock är inventeringen daterad till 1988, vad som helst kan ha hänt sen dess. Men denna något nyktra förklaring finns också i tråden i ovan nämnda blogg. Ett frustrerat inlägg av någon som kanske inte har tillräcklig kännedom om oss amatörhistorikers näsa för en bra historia. Hans inlägg ägnas blott ett förstrött intresse för att åter låta spekulationerna ta fart. Men han har nog helt rätt och den skrift han hänvisar till (Fritz Granberg - Anteckningar ur skyttets historia i Sundsvall) tar mycket riktigt upp ändringen av skyttebanan på grund av en förlupen kula som skadat en kvinna i Högom.
Den äldre lägre muren ska vara det tidigare kulfånget. Det är den som lätt kan tas för en kvarlämning av en fornminnesborg. Dock är dess läge sådant att det kan uteslutas på en gång.
Det ska vara Sundsvall Skytteförening som har huserat där uppe. Vallgården är ett annat minne av dem. Skyttepaviljongen kallades den på tiden det begav sig (1909 då den byggdes, enligt Fritz Granberg ).
Så finns det ytterligare en mur belägen betydligt längre ner på sydsidan, närmare bergets fot. Det är inget annat än en stengärdsgård. Stenarna till dessa gärden kommer oftast från de åkrar bonden ägde och användes till att inhägna betesdjuren eller ägorna. Blir inte mindre fascinerande för det. Dessa stenmurar är vackra påminnelser om var vi en gång kom ifrån. Bondesamhället ligger inte så långt bort. Gå två eller tre generationer bakåt i tiden så var det den dominerande näringen trots att industrialiseringen drog allt mer arbetsföra människor till sig. Speciellt i en stad som Sundsvall.
