Max Pesos

Traumatisk händelse under andra världskriget då sovjetiska NKVD avrättade polska officerare och senare ville skylla det på tyska trupper. Historien utspelar sig före, under och efter kriget. Massakern är ett öppet sår i ett Polen som efter kriget måste acceptera Sovjetunionens sanning. 

Det är lätt att glömma det sovjetiska anfallet på Polen samtidigt som det tyska 1939. Inledande scen visar tydligt hur klämda polackerna var mellan två militära stormakter. Flyktingar från öster möter flyktingar från väster, mitt på en bro. Det finns ingenstans att ta vägen längre. 

Historien koncentrerar sig på ett antal personer och deras anhöriga men ger en väldigt tydlig bild av hela händelseförloppet. Den berättas långsamt, vilket kan behövas. Det är lika ofattbart som mycket annat under kriget och visar hur grym en människa kan bli bara det finns en ideologi som berättigar det. 

Regissören Andrzej Wajda är en av de mer erfarna. Han var tonåring när andra världskriget bröt ut, hans far var en av dem som saknades efter massakern. Det finns inga tvivel om att det är en angelägen film och att det rent berättartekniskt är ett habilt verk. Det är inte allt för ofta man får se en händelse beskriven strikt ur förlorarens sida. Men tempot är stundtals för långsamt. Den generation som kanske borde se filmen kommer inte ha det tålamod som krävs. 

Habilt polskt hantverk som bör ses av de som är intresserade av en lite annorlunda bild från andra världskriget. Den är som verkligheten och i den är lyckliga slut beroende av hur man värderar situationen.