När man skjuter arbetare
Kategori: Litteratur
Förf: Kerstin Thorvall
Omdiskuterad författarinna, mestadels illa omtyckt verkar det som. Men även hyllad. En författares verk ska dock inte bedömas av hur de är som personer. Risken av övervägande dåliga recensioner hade då varit allt för överhängande. Jag menar inte att författare är självupptagna egoister som har svårt att se utanför den egna sfären. Jag menar att som författare måste du vara tillräckligt självupptagen för att få både tid och utrymme att skriva dina texter. Det är inget som görs i brådrasket och det krävs nog en förstående partner och en inte allt för dömande omgivning. Men jag förstår också när barnen till dessa författare själva skriver böcker om sin uppväxt, som Thorvalls son gjort.
I det här fallet har Thorvall skrivit om sin egen mor och hur hon hanterade ett familjeliv med en man som var manodepressiv. Jag har inte läst ”Det mest förbjudna” (ligger på läslistan numera) men vad jag förstått gör Thorvall upp med sin mor i den romanen. I den här finns en större förståelse. Modern lever i en värld som har en annan syn på hur en kvinna ska förhålla sig till sin man. När modern dessutom är uppväxt med en synnerligen sträng lutheran syn på omvärlden där den berömda jantelagen är inopererad i hennes ryggmärg, är det inte svårt att förstå varför hon agerar som hon gör. Hon gör sitt jobb helt enkelt och det tycker jag att Thorvall ger henne ett erkännande för.
Thorvalls mycket vackra prosa med en norrländsk touch gör läsandet till ett rent nöje. Miljöbeskrivningarna är lika vackra de och när hälften av boken utspelar sig i en miljö som jag är mycket bekant med, såväl landsbygden som Sollefteå, blir jag helt såld. Jag har inga problem med att både se och höra karaktärerna tala och agera.
Jag spårar ingen bitterhet i texten. Den berättar en historia där mina åsikter om Faderns familj är något som jag skapar själv. Det blir en tragedi trots att jag är osäker på om slutet är tragiskt eller en lättnad. Det finns ett hopp någonstans i Moderns enträgna arbete. Ett hopp om en belöning någonstans bortanför bokpärmarna men som jag ändå är osäker på om det kom att infrias.
Jag har tidigare bara läst hennes ungdomsromaner och den som biter sig fast fortfarande är ”Vart ska du gå? Ut”. Jag läste den som en fjunig tonåring och minns fortfarande det förlösande slutet som fick både romanens karaktär och mig att gå vidare i livet.
