Max Pesos

Spåren av Kungens män – Maja Hagerman

”En bred exposé över Sverige för tusen år sedan” förklarar baksidestexten. Inget jag opponerar mig mot. Hagerman tar oss med på en resa som beskriver ett skandinaviskt rikes födslovåndor i skarven mellan asatro och kristendom. Väl beskrivet hur maktens män använder sig av den nya religionen för att befästa sin maktställning och hur den katolska kyrkan driver på mot ett samhälle där de står i centrum. Påven kan liknas vid en maffiaboss eller kanske snarare en Wallenberg ”verka men inte synas”. Nu syns kyrkans inflytande väldigt tydligt via sina domkyrkor och andra institutioner men deras inflytande finns på betydligt fler plan. Något kapitel var lite väl tungt att ta sig igenom. Hagerman hamnar stundtals i ett uppräknande av olika tendenser som ska bevisa någon form av tes. Det blir lite tråkigt. Men som helhet är det en väldigt informativ och underhållande bok.

Drottning Blanka – Anna Sparre

När Hagmans bok var färdigläst kände jag mig ändå inte riktigt färdig med svensk medeltid. Drottning Blanka var gift med Magnus Eriksson (kung 1319-1364) och är upphov till ramsan ”rida rida ranka, hästen heter Blanka”. Det är skönlitterärt berättat och det finns en känsla av Allers-följetong över det hela. Men Sparre är känd för att skriva historiska romaner som följer vad som är känt och broderar sedan ut det. Någon större läsupplevelse kan jag inte påstå att det är men är man intresserad av svensk medeltid har den ändå sina bevekelsegrunder. Hon ger bland annat en bild av varför Magnus Eriksson fick öknamnet ”Magnus Smek”. Homosexuella tendenser som stormän och Heliga Birgitta gjorde stor affär av. Det var den senare som gav kungen det för den tiden föga smickrande tilltalsnamnet. Lite bakgrund också till Kalmarunionen, om än inte allt för djupgående.

Jarlens sekel – Dick Harrison

Ja, medeltiden ville absolut inte släppa greppet om mig och detta mastodontverk om 1200-talet med Bjälboätten (Birger Jarl) i centrum är fantastiskt bra. Harrison är en mycket flyhänt författare som ändå kan hålla sin akademiska integritets fana högt. Alltid lika underhållande och noggrann. Bjälboätten höll sitt grepp om Sverige in i unionens bildande då Birger Jarl var morfars farfar till Albrekt av Mecklenburg och Margareta faktiskt var gift med en sonsons sonson (Norges kung Håkan) till den gamle Jarlen. Här har nog de flesta slutat läsa är jag rädd.

Regenter i Sverige – Bengt Liljegren

En bra bok att ha liggande bredvid när man ska ta sig igenom de olika kungarna och förstå deras inbördes relationer. Korta beskrivningar av varje svensk kung sen Erik Segersäll till dagens något tilltufsade Karl XVI. Han tar även upp riksföreståndarna under Kalmarunionen vilket är av stort intresse.