Folkmord eller etnisk rensning
Kategori: Allmänt
Vad jag förstår har det endast förekommit tre folkmord i historien, erkända av FN vill säga. Turkiets folkmord på Armenier, Nazisternas folkmord på judar, Hutus folkmord på Tutsi i Rwanda.
Skillnaden mellan etnisk rensning och folkmord kan tyckas märklig. Folkmord är att utrota en folkgrupp, etnisk rensning är att rensa ett område från en etnisk grupp. I vilket fall råkar man lika illa ut. Folkmord börjar väl egentligen alltid som en etnisk rensning och man kan diskutera när det tippar över till folkmord. Radislav Krstic, den serbiska generalen, dömdes för folkmord trots att begreppet etnisk rensning används för kriget i det forna Jugoslavien. Syftet var att erövra land, inte att utrota en folkgrupp. There´s the rub. Det ena leder till det andra.
När Hitler planerade för den slutgiltiga lösningen hade han Turkiet som förebild. Redan 1895 hade 300 000 armenier mördats, men 1915 skedde det mer metodiskt. Man inledde med att avskeda armenier inom armen och därmed avväpna dem. Så kallade man till sig ledarna och vapenföra män vilka omedelbart dödades. Så förflyttades de kvarvarande (mest kvinnor, barn och äldre män kan man förstå) från Anatolien (område söder om Svarta havet) till Syrien. Under resans gång dog naturligtvis många och flera kvinnor tvångskonverterades till Islam, de som var kvar vid resans slut ska ha sålts som slavar. De metoder som användes var att splittra, ledare från gruppen, män från kvinnor, barn från föräldrar, vapenföra män från gruppen. Detta demoraliserade gruppen och förhindrade organiserat motstånd. Att mörda barn skulle förhindra senare generationer. Det vill säga att den etniska gruppen skulle överleva. Syftet var endast att utrota gruppen genom ett systematiskt förfarande via förföljelse och mördande. Det var det Hitler såg och efterapade. Precis som han efterapade Stalins propaganda.
Det finns de som påstår att de hade sig själva att skylla. De välkomnade ryssarna och motarbetade Turkiet. Vilket knappast kan ursäkta att alla skulle dödas. Men det är den förklaring man hör från turkiskt håll. ”Det var krig”.
Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag tog det för givet att Sveriges officiella hållning redan var att det var ett folkmord som genomfördes. Om inte annat en etnisk rensning, lika avskyvärt det. Jag blev förvånad när det genomfördes en omröstning i riksdagen om det. En omröstning som lukter inrikespolitik lång väg.
Carl Bildts bekymmer som utrikesminister är ett realpolitiskt sätt att se på saken. Om det har skett bekymrar inte honom när den politiska dagordningen ska genomföras. Att omröstningen kom nu är oturligt, för honom och alliansregeringen. Hujedamej. Samma realpolitik som användes av de allierade under andra världskriget. Ingen ska inbilla mig att världens underrättelsetjänster inte kände till vad som föregick i Tyskland. Man valde av realpolitiska skäl att tiga.
Sådana här historiska händelser som inte erkänns och eventuell förlåtes skapar motsättningar som överlever generation efter generation. Urladdningen i Jugoslavien är ett sorgligt bevis på det. Det är samma typ av motsättning som kan ses på andra sidan Östersjön mellan balter och ryssar.
På ett sätt kan jag tycka att Tyskland genom sitt erkännande, i den tyska folksjälen, klarat sig bäst. De skyldiga straffades även om man kan tycka att det tyska folket alla hade en del i brottet. Men världen och de verkar ha kommit till någorlunda ro i saken. När Turkiet erkänner kan kanske även den här hemska händelsen förpassas till historien.
